I onsdags kväll kunde man se rena folkvandringen till Culturum. Utsålt var det till och med. Sådant händer inte ofta i Nyköping. Men så var det Niklas Strömstedt, som landat här på sin långa turné kors och tvärs genom Sverige.
Det tyder på ett sug efter stora och populära artister som kommer hit, så man själv slipper långa resor.
Och nog vann Niklas Strömstedt sin publik. Sexhundra kronor hade biljetterna kostat och då fick vi en stor ljusshow, ibland störande av vassa strålar, och ett ovanligt fast och bra ljud, starkt förstås men skickligt rattat så att oräkneliga gitarrer och även elbasen hade tydliga toner. Musikerna var också på topp, supertajta, även körsången från alla sex.
Och för publiken är Niklas Strömstedt säkerligen både populär och stor. Han har ju ett helt liv med gitarrbaserad pop och rock och massor av låtar och skivor, som bäst med berörande texter om känslor och kärlek.
Långt liv i lycka heter en och det låter ju som en dröm och även övermod, hybris. Och jag vet inte hur han känner inför att ha både karriär och privatliv publicerade på Wikipedia.
På scenen i onsdags verkade han laddad och trygg, sammanbiten på att ännu en kväll leverera nittio minuters show mer än avslappnad i sin publikkontakt och med ett ibland ytligt mellanprat.
Men det tog sig, han poserade snabbt för en kamera, ställde frågor, fick hela salen att lysa av mobilljusen, hade en del klokt att säga, som att julens budskap i dag är att vi ska ge varandra odelad tid, inte paket, för tid är kärlek. I värsta fall tar kärleken slut vid jul, berättade han, och då är det extra illa, vilket verkade självupplevt.
Nog grep han tag med det magiska mötet på balkongen, gemenskapen, passionens fulländning. Jag är förlorad i dig, sjöng han, men trummorna mullrade hotfullt. Vi borde tala om kärleken, kom därefter, men här kommenterade slagverkaren mer uppmuntrande. Sådana detaljer är viktiga under en livekonsert.
Självironiskt verkar han ha insett att han inte längre är halvvägs till framtiden, och kunde då sjunga med humor till sin yngre fru om att hon nog kommer att hinna med en gubbe till.
Nå, temat har många sidor. Trettio år i kärlekens tjänst kallade han redan för tio år sedan sin sammanfattning, och publiken i onsdags jublade åt hitlåtar som Oslagbara och Om, och var jämnårig med dem.
Men ett fel har Niklas Strömstedt eller hans produktionsbolag när de lockar med orden Den enda julkonsert du behöver. Sånt är business.
Visst har han en låt om att snön faller och hitlåten Tänd ett ljus. Och det är bra att avstå från O Helga Natt och annat som inte skulle fungera. Men när Strömstedt spelar piano och sjunger Ett ljus i mörkret förstörs allt av ljusstrålar, som vore det flygraid. Och jag tycker de mjölkar för mycket ur den trötta Tänd ett ljus och låt det brinna.