Medan jag går mot kvällens konsert faller vinterns första snöflingor och de berättar för mig att nu kommer det stora mörka kalla. Nu börjar livet med vantar, mössor, igenfrusna bilrutor, halka, is och skit.
Just därför kändes det ganska muntert att fundera lite kring hur kvällens artist, född i Miami med jamaikanska rötter, borde kunna bjuda på ett sväng och gung som får de flesta fastfrusna höfter att tina. Kanske uppbackat av ett gäng fantastiska musiker, sådär amerikanskt bra som bara amerikanska sessionmusiker är?
Men icke då. En trött DJ fiskar upp sin USB-sticka ur sina mysbyxor, pluggar in den i mixern, greppar micken och uppmanar till kaos då Sean Kingston skall äntra scenen. Detta mantra upprepas friskt i cirka 15 minuter innan kvällens huvudperson gör entré. Men då skall vi i publiken tydligen inte ”kaosa” längre enligt DJ´n. ”Get your cameras up in the air, Instagram moment right here, right now” vrålar han och det blir så övertydligt om vad kvällens show egentligen handlar om.
Alla som inte spenderat de senaste elva åren under en sten i ett sibiriskt fångläger har hört Sean Kingstons megahit ”Beautiful Girls”. Mannen har samarbetat med ett gäng hip-hop superstars och enligt ryktet jobbar han just nu tillsammans med Justin Bieber. Att han är en duktig hitmakare och producent råder det inga tvivel om, men någon artist är han då fan inte.
På Wikipedia kan man läsa att Sean för några år sedan hamnade i koma efter att ha kolliderat med en bro på sin vattenskoter. Det står inget om hur länge han låg i koma och jag tror det beror på att ingen riktigt vet om han någonsin vaknade helt ur den. Karln gör inte mycket ansträngning för att påvisa någon form av glädje eller engagemang gentemot sin publik. Visst, jag fattar vilken roll han försöker spela. Stor superstar med fett entourage, pengar, swag, guldkjedjor och bling-bling samt en "larger than life"- attityd.
En stil jag faktiskt gillar, när de med täckning för den gör den äkta. Snoop Dogg, Dr Dre och gänget.
Sean Kingston är inte där. Alls.
Hans uppsyn är inte star quality, snarare går mina tankar åt Niveas gamla slogan. Ni vet den där som beskriver hur länge produkten räcker.
Nä, showen handlar inte om konstnärligt artisteri, den handlar om PR. Åt båda håll. Synen när DJ:n vänder ryggen mot publiken för att ta en fet selfie att lägga upp på Seans Insta och på så sätt visa hur bra det går för honom samtidigt som större delar av publiken gör exakt samma sak, vända med ryggen mot scenen medan de ivrigt försöker hitta bästa vinkeln för att få med en skymt av världstjärnan är både komisk och talande. Ingen av oss är här för att få en djupare upplevelse än att synas och bli sedd. Vilken hashtag var det nu igen vi skulle använda?
Att allt var över på drygt 30 minuter var vi nog alla ganska nöjda med, vi hade fått våra bilder, låt USB-stickan vila. Den jobbade hårdast på scenen av alla.
Men, allt här ovan spelar liksom ingen roll, det var ändå en win-win för samtliga inblandade. Sean fick sin PR och publiken fick sjunga med i ”Beautiful Girls”, en allsångsupplevelse Lasse Berghagen aldrig ens varit i närheten av.
Att Domino nattklubb kavlar upp armarna och ger Nyköping en världsstjärna skall applåderas. Klubben har rustat sig med kanske det bästa klubbljudet jag hört på länge. Man gör nog klokt i att hålla ett öga på kommande evenemang här. Rätt som det är kommer det hända något helt fantastiskt bra på den scenen.