Som en motvikt till regeringen har nu Alliansen presenterat sin budgetmotion. Det var en intressant uppvisning i måndags. Anna Kinberg Batra, som i princip är klar som nästa partiledare för Moderaterna efter att de viktiga Stockholmsdistrikten har nominerat henne, hade redan tagit fram partiledartonen. Uppslutningen från pressen var anmärkningsvärd. Dagens Nyheters kulturkrönikör Johan Croneman skrev en svavelosande sågning. Med andra ord: Alliansens budget fick sådan uppmärksamhet att ingen nu kan tvivla på deras styrka som opposition.
Att Alliansen lade fram en gemensam budget var rätt val. Man bör fortsätta visa upp en stark gemenskap och ge ett konkret eget alternativ till regeringen. Så här skulle vi styra landet om vi hade makten. Det håller kvar den känsla många nu går runt med, att Alliansen nog var ett bra och tryggt alternativ ändå.
Det har spekulerats över om Sverigedemokraterna ska skapa stök genom att rösta på Alliansens budget i stället för regeringens. Väldigt lite tyder dock på det. Det finns ingen skillnad mellan de två alternativen i SD:s främsta fråga invandringen, att rösta ner regeringens budget skulle ge SD lika mycket problem som alla andra utan någon direkt vinst. Partiet kommer däremot givetvis att fortsätta hota med det för att få uppmärksamhet.
Det är även rätt beslut av Alliansen att inte bryta ut delar av budgeten. Landet tjänar på att budgetar går igenom i sin helhet. Därmed inte sagt att Alliansen inte ska ta strid mot enskilda förslag som läggs under de närmsta fyra åren som man anser är skadliga för Sverige. De röster som hörs från vänsteropinionhåll om att Alliansen, och särskilt småpartierna, måste ta ansvar genom att rösta för dåliga S-förslag talar av främst av eget intresse.
Slutligen kan man konstatera att den budget som nu lades av de fyra borgerliga partierna till innehållet inte var någon överraskning. De gjorde princip bara en uppstädad variant av det de gick till val på. Det må vara godkänt som motförslag, men till resten av mandatperioden skulle det inte skada att skruva upp volymen något. Just därför måste Alliansen inte nödvändigtvis lägga en gemensam budget under hela perioden – så länge man har en bra och stadig valplattform till 2018. Det är även viktigt att de fyra partierna nu tar tag i ett internt reform- och utvärderingsarbete och funderar över hur man kan utvecklas. Inför nästa val är läget just nu bra, men samtliga Allianspartier behöver nya idéer – och ingen har råd att bli för nöjd.
Hanna Marie Björklund