Alla, i princip alla, talar väl om tågets framtid. Hårt prövade pendlare må vara undantagen, men likväl, när politiken söker efter snabba sätt att knyta samman större regionala arbetsmarknader, då står tågen högst upp på listan.
Det påminner om den tid när rälsen knöt samman Sverige för mer än hundra år sedan. För ett samhälle som Jönåker, där serien SN på plats stannar till den här veckan, var det en förändring med stort F.
Många må förknippa Jönåker med en 80-talsfilm med Björn Skifs i huvudrollen som rollfiguren Rutger Jönåker. Men det var som stationssamhälle som Jönåker en gång växte fram. För hundra år sedan blev byn Lunda till samhället Jönåker. Agrarsamhället omvandlades till industrisamhället. Utvecklingen tuffade på. Till slut behövde tågen inte ens stanna i Jönåker och den gamla Riksettan blev till en E4 som svepte förbi.
När vi i dag talar om effektiva tågtransporter handlar det främst om långa sträckor i hög hastighet, med några enstaka stopp längs vägen. Om vi zoomar in och närmar oss det nära, det regionala perspektivet, hur ska vi då se på framtidens tåg? Bara som konkurrent till flyget – eller något mer? I princip samtliga riksdagspartier är i dag positiva till utbyggd järnväg, ofta av miljö- och klimatskäl. Fast när frågan blir mer lokal är entusiasmen inte lika stor i alla läger. De två stora partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna låter plötsligt mätta. Bara mindre partier som Miljöpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet hungrar efter mer tåg. Ibland även Kristdemokraterna.
Med TGOJ-banan som resurs och den nuvarande rälsen norrut och söderut från Nyköping skulle flera bygder kunna knytas samman. Vi skulle kunna få rälsburen kollektivtrafik från Oxelösund till Vrena/Bettna och tvärtom. Orterna Jönåker/Ålberga/Stavsjö såväl som Tystberga/Lästringe/Västerljung skulle kunna kopplas till Nyköping/Skavsta. Det här är ägnar staten ingen tid till. Frågan om lokaltåg måste växa fram och förankras lokalt, i kommun och i landsting/regionförbund.
För Jönåker, 100-åringen som fick en station och växte fram, är detta en vision med möjligheter. Investeringskostnaderna är så klart ett aber, men effekterna av Ostlänken bör tas hänsyn till. Höghastighetstågen lyfter de långa transporterna från Nyköping och Skavsta mot Stockholm och söderut. Det går snabbare och avgångarna blir fler. Ostlänken kan kombineras med persontrafik i närområdet. Vision är en sak, ha råd en annan.
Men låt oss ändå, med blicken på Jönåker, se möjligheterna med lokala matartåg. Snart tar tåget från Nyköping eller Skavsta till Stockholm bara 40 minuter. Nog vore det upplyftande för Jönåkersbor, Stigtomtabor, oxelösundare och Tystbergabor att kunna åka rälsburet från hemmaplan? Som för hundra år sedan – fast snabbare och smidigare.