Sifo-mätningen för maj var inte så rolig för det stora regeringspartiet. Socialdemokraterna landade på 25,9 procent. Stefan Löfvens parti fortsätter därmed sjunka och har nu lika dåliga siffror som under Håkan Juholt, en fras som det känns som tidningarna skrivit minst fem gånger. Oavsett vilket, S har uppenbarligen problem. Väljarsympatier går upp och ner – särskilt mellan valen. Men Socialdemokraterna brottas med en självbild som säger att de borde kunna nå egen majoritet på runt 50 procent, och då är resultaten som kommit hittills i år så klart enormt otillfredsställande.
Nervositeten märks i de egna leden. Aftonbladets ledarsida har vid flera tillfällen ryckt ut och skrivit om att det är dags nu och klockan tickar för att få igenom nya reformer och vinna tillbaka medborgarnas förtroende. Även gamla gardet har klivit in och varit bekymrade. Den tidigare finansministern Kjell-Olof Feldt uttalade sig i Svenska Dagbladet om att det varit segt i starten, snart kommer man i gång och problemet är att man tvingats regera med Alliansens budget. Han utropar hoppfullt att: "till höstbudgeten, då jävlar anamma ska det smälla!". Som om S plötsligt kommer räddas av att någon går fram och lägger en ny budget med miljardinvesteringar i helt nya samhällsfunktioner.
Sanningen är nog lite mer åt det tråkiga hållet. Sverige har förändrats sen S styrde sist. Vi kommer inte se några stora scenförändrande förslag från regeringen i höst heller. Det kommer inte gå att vända skutan och få dubbelt så många väljare med en budget. Världen runt omkring oss och vår interaktion med denna har förändrats. Svenskarna kommer inte vilja gå tillbaka till alltför höga skatter och mindre självbestämmande. Den nya regeringen behöver ta mer kontroll och styra på sitt sätt, men den måste också förhålla sig till hur landet ser ut i dag.
Än mer allvarligt än opinionssiffrorna för alla partier kommer framöver vara frågan om medlemmar. De politiska partierna har i flera fall växt fram ur den svenska folkrörelsen, där många engagerade sig genom att vara medlemmar, gå på möten och påverka inom organisationer. Detta är en struktur som allt mer håller på att försvinna och tas över av det sociala engagemanget i enskilda frågor och debatter, ofta via sociala medier. Det märks också på att medlemmarna i partierna blir allt äldre.
Utmaningen för den en gång så starka socialdemokratin kommer vara större än att hantera ett nytt Sverige med en ny omvärld och samtidigt tillfredsställa sina egna ideologer, den handlar också om att se över sin struktur för engagemang.
Hanna Marie Björklund