Moderaterna har presenterat ett nytt förslag om styrningen av den svenska skolan. Det är framtaget efter en modell som används i Storbritannien och utgår ifrån grunddevisen om att en dålig skola bäst städas underifrån. Förslaget innebär att alla skolor ska få en tydlig rankning, baserat på elevernas resultat och undervisningens kvalitet. På en fyrgradig skala ska sedan de skolor som får sämst betyg mötas med särskilda insatser. Ytterst handlar det om att staten och Skolinspektionen tar över driften av de allra sämsta skolorna. Ett skolsystem är aldrig bättre än den svagaste länken och att ta itu med de som har akuta problem är ett sundare fokus än att ständigt köra på retorik som drar alla friskolor över en kam.
Det är nämligen ett problem i Sverige att många skolor vansköts på grund av dålig kommunal styrning. Det finns kommuner som misslyckas med att rekrytera rätt kompetens på ledningsnivå, vilket i förlängningen drabbar barnens utbildning. Ett exempel på detta är problembilden i Nyköpings kommun, där skolan per dag har gått back med 135 000 kronor – med dåligt ledarskap och skenande kostnader som huvudsakliga felkällor. I förlängningen undermineras all kvalitetsutveckling och organisationen som helhet börjar underprestera och fallera.
Skolinspektionen har visat på fenomenet tidigare i sin rapport "Huvudmannens styrning av grundskolan – ett uppdrag med eleven i fokus", där myndigheten visar att kommunalt driva skolor ofta brister i kommunikationen. Politiker och ledning sitter och tycker och bestämmer, men lyckas inte att sedan förmedla besluten tillräckligt bra ner i organisationen och ut "på golvet", på plats i skolorna.
Dessa enskilda allvarliga fall skulle kunna stävjas genom ett tillfälligt övertagande av styret av skolan. Särskilt kompetenta team som går in och genomför nödvändig förändring. Det finns viss risk för att det kommer gnissla i centerleden över detta förslag. Tyvärr måste erkännas att Centerpartiet har haft en blind fläck vad gäller det kommunala styrets svagheter. Det finns mycket som är bra och praktiskt med att ha makten nära människan och använda decentralisering som princip, men modellen innebär också utmaningar. Som när kommunpolitiker eller tjänstemannaledning inte klarar av att göra sitt jobb och att andra får lida för det.
Den svenska skolan är reformtrött. Vi lär inte se något seriöst försök att ändra på detta den närmaste tiden. Men M-förslaget kan väcka en välkommen debatt. Hur stort ansvar har staten egentligen mot andra offentliga institutioner när det gäller att garantera alla barn en god utbildning? Ansvaret kan helt klart bli både tydligare och vassare än det är i dag. I det sammanhanget kan även det tidigare centerförslaget om läroplikt bidra positivt.
Hanna Marie Björklund