Det är ungefär 450 miljoner kronor om året som staten – det vill säga skattebetalarna – ger ut i partibidrag. De politiska partierna är kärnan i den demokratiska struktur som styr Sverige. Tanken med det offentliga stödet är att partierna inte enbart ska vara beroende av olika bidragsgivare – som privatpersoner, företag, fackförbund och organisationer som vill ha gentjänster.
Stödet förutsätter förstås att pengarna går till en verksamhet som existerar. Gårdagens exploderande politiska skandal har sitt fokus i just detta. Enligt Aftonbladets uppgifter fejkades mötesprotokoll för att Sverigedemokraterna skulle få tillgång till bidragsmedel avsedda för ett kvinnoförbund i någon form. En före detta kanslichef säger sig ha varit med om att lägga till falska uppgifter i ansökan till riksdagens partibidragsnämnd. Konfronterad med uppgifterna kunde partiledaren Jimmie Åkesson inte redogöra för om det fanns något kvinnoförbund när ansökan skickades in. Däremot fanns det ett kvinnligt nätverk. Enligt den före detta kanslichefen gjordes ändringarna för att partiledningen mer direkt skulle kunna förfoga över de 1,4 miljonerna. Sannolikt skulle partiet ha haft rätt till stödet ändå utan att behöva trixa med namn och protokoll.
Sverigedemokraternas väljare brukar tro att de stöder ett parti som skiljer sig från de andra och inte är lika inrutat i det demokratisk-parlamentariska systemet som de partier som har suttit längre i riksdagen. Att skapa ett kvinnoförbund för stödpengarnas skull är förvisso annorlunda, men det är betydligt mer bidragsmaximering än en protest mot etablissemanget. Nu kommer ärendet att synas i sömmarna. En chefsåklagare vid riksenheten för polismål har på eget initiativ inlett en granskning. Om bidragshanteringen var mer brottslig än omoralisk får vi så småningom svar på.
Ett parti som fått ett folkligt förtroende att ta plats i riksdagen, förväntas också kunna ta ansvar för att vårda skattemedlen också när det krockar med partiets egenintresse eller den enskilde politikerns. Därför blir det ett himla liv när ungdomsförbund visar sig ha fuskat med medlemsantal eller andra verksamhetsuppgifter. Alla partier och folkvalda förväntas bära det moraliska ansvar som de politiska bidragen paketeras med.
Är det så allvarligt om ett dokument får en felaktig datering eller om ett årsmöte bara har hållits på papperet? Ofta brukar det heta att Sverige är klassens ljus i en internationell jämförelse om korruption. Det betyder inte att det saknas frestelser i vardagen. När det väl har börjat bändas på regelverk och tummas på kanter, är det lätt hänt att de medvetna missgreppen raskt råkar bli fler. Avståndet mellan frestelse och fusk är förrädiskt kort.