Dagens alkoholsystem är spretigt.
Sedan den första juni i år har svensk alkoholpolitik genomgått en av de större förändringarna på många decennier. Sedan dess är gårdsförsäljning, det vill säga att producenter av alkoholhaltiga produkter har rätt att sälja sina egna varor, legaliserat.
I veckan rapporterade SN om de första producenterna i Nyköpings kommun som fått tillåtelse att sälja sina produkter på gården. Fantastiskt, eller?
Det hade varit just det, om det hade varit enklare. I stället vittnar de sörmländska producenterna om att regelverket är allt för krångligt och att priset är dyrt.
Riksdagsledamoten Anna af Sillén (M) är av åsikten att det är allt för mycket regelkrångel i reglerna för gårdsförsäljningen. Hon lyfter exemplet att producenterna tvingas ha någon form av informationsinslag, för att informera om alkoholens risker och skadeverkningar. Hon motsätter sig detta, eftersom Systembolaget inte krävs på samma sak. En bolagetbesökare påtvingas inte en kortare utbildning om riskerna med drickande.
Det af Sillén säger sätter fingret på det stora problemet med svensk alkoholpolitik. Lagarna och reglerna är för komplicerade och spretiga för att förstås och för att hålla på sikt.
I Sverige har vi ett statligt alkoholmonopol, där endast ett statligt bolag har rätt att sälja alkohol ‑ fram till för ungefär en månad sedan, då systemet luckrades upp med att tillåta gårdsförsäljning. Här kan dessutom kommuner välja att låta producenterna hålla öppet på söndagar, medan Systembolaget har söndagsstängt.
Detta spretiga system kräver någon form av klarhet. Det mer radikala svaret hade kunnat vara att bara avskaffa det statliga alkoholmonopolet i sin helhet, och därigenom öppna upp för ett system där alkohol kan säljas i olika typer av butiker. För somliga är detta en helt rimlig hållning.
För den mer pragmatiska eller skeptiska skulle ett bättre förslag kunna vara ett gårdsförsäljningssytem som i stället för ansökningsprocesser och avgifter hade ett typ av opt-out-system, med kompletterade återkommande kontroller. Där skulle då utgångsläget vara att producenten har rättigheter att sälja sina egna produkter, men riskera att förlora sitt tillstånd vid misskötsel. En Frihet under ansvar-princip.
Dagens alkoholpolitik är inte långsiktig, i och med att den är otroligt spretig. Politiken borde förenklas genom att renodla systemet, i dubbel bemärkelse. Skål på det!