Det finns få saker som tar sådan tid som att förändra invanda tankemönster och kulturer. När det kommer till jämställdhet och kvinnans status i samhället finns mycket att jobba på. Hade enkla lösningar funnits hade de redan implementerats. I dag används våldtäkter mot kvinnor systematiskt som vapen i krig. Flickor sänds till skolan i lägre utsträckning än pojkar. Tjejer i olika delar av världen blir bortgifta, könsstympade, får inte köra bil, får inte arbeta utanför hemmet, säljs som sexslavar, saknar beslutsfattande i många frågor och tjänar en bråkdel av männen. Det är inte acceptabelt, men ökad kunskap och tillgång till kommunikation med omvärlden bidrar i rätt riktning.
Behöver vi uppmärksamma kvinnodagen även i Sverige? Vi påstås ju ofta vara så långt framme när det kommer till jämställdhet. Stiftelsen AllBright som arbetar för jämställdhet och ökad diversifiering i näringslivet släppte i veckan sin årliga rapport. Den visar att andelen jämställda börsbolag minskar. Kvinnor utgör 19 procent av ledningsgrupperna och 252 av 266 vd:ar är män.
Hur kommer det sig att kvinnorna fastnar någonstans på vägen till toppen? Kvinnor i Sverige är mer utbildade än män och går ut med bättre betyg. Studier visar att det delvis vägs upp av att killar generellt har bättre självförtroende. Där kan man tycka att skolan har misslyckats med att ge de som tar examen rätt verktyg för framtiden.
En tidigare AllBright-rapport från 2012 visar dessutom att 60 procent av alla börsbolagens valberedningar enbart består av män. Sju av tio högskolestudenter tror att män premierar andra män. Det är inte svårt att förstå om man tänker genom sina egna nätverk. Ursäkter såsom att det inte finns kvinnor att hitta till de ledande positionerna används ofta. För börsen rör det sig om att hitta cirka 300 kvinnor för att skapa en 60/40-fördelning. Letar man på rätt ställe är det omöjligt att det skulle vara så svårt.
Tyskland har i dagarna beslutat att införa kvotering i näringslivet. Man kan fråga sig om det inte i första hand är valberedningarna som behöver en förändrad struktur? Då ökar spridningen och underlaget för kandidaterna som tas fram men beslutsfattarna är i slutändan där tack vare kompetens och meriter. Inte som ett kvinnoalibi. Eller som någon annan minoritets alibi heller, för den delen.
En dag i kvinnans namn kommer inte åstadkomma den efterlängtade förändringen till ett jämställt samhälle. Men det belyser den strukturella diskriminering människor utsätts för enbart på grund av kön. Kvinnodagen kan därmed verka som kontroll för att det arbete som görs kontinuerligt under året sköts. Något grattis till alla kvinnor i morgon är dock inte nödvändigt. Säg i stället grattis till alla varje dag för att de är dem de är och har rätt att vara det, så ser vi tillsammans till att det verkligen blir så.
Johanna Lundgren Gestlöf