Nyligen var det Internationella flickdagen. Temat var våld mot flickor i skolmiljö. Hundra miljoner flickor världen över utsätts nämligen för trakasserier i skolan. Rektorer hotar med underkända betyg om de inte går med på sexuellt umgänge. De diskrimineras och våldtas.
Genom att garantera likvärdig utbildning för världens flickor och pojkar ger man dem första verktyget att forma sin egen framtid. Rätten till sitt eget liv och sin egen kropp är naturligtvis än viktigare, men vetskapen om den rättigheten fås genom utbildning.
Världen är långt ifrån denna grundläggande jämställdhet. För de 62 miljoner flickor i världen som inte ens går till skolan är steget till maktens korridorer långt. FN-organet UN Women visar att bara fyra procent av de som undertecknat fredsavtal mellan 1992 och 2011 var kvinnor. Detta trots att det nu gått femton år sedan FN antog en resolution om att fler kvinnor ska involveras i fredsförhandlingar. Världen är trögförändrad.
I Sverige utbildar sig kvinnor mest. Ändå fylls beslutsfattarnas stolar av kostymklädda män. När Årets Företagare skulle koras förra veckan hölls en stor gala anordnad av branschorganisationen Företagarna. Från Sveriges 21 län hade en regional vinnare skickats. Det var 28 representanter på plats på ett seminarium på Oscarsteatern för att berätta om sitt företag och eventuellt ta emot det ärofyllda priset.
Fem av representanterna var kvinnor men enbart en kom ensam från sitt företag. I de första två presentationerna där kvinnor var med fick männen föra företagens talan. Den tredje kvinnan uttalade sig dock. Den tekniska biten får Per stå för, sa hon. Sedan berättade Per om den tekniska biten i deras fiberverksamhet och därefter gick ordet vidare till nästa företag.
Det går inte att låta bli att undra varför representationen på scenen såg ut som den gjorde. Kvinnligt företagande har ökat mer än mäns sedan 2006. Även om en majoritet av företagarna fortfarande är män finns det många kvinnor att välja mellan. Ändå syns det inte.
När Veckans Affärer före sommaren listade Årets Superstartups, det vill säga 71 bolag som har potential att bli Sveriges nya succébolag, var 129 av grundarna män. Enbart 27 var kvinnor. Gång på gång gör sig strukturerna i samhället påminda.
Vem som vinner ett pris eller hamnar överst på en topplista må vara en värdslig sak. Men för kvinnorna som sitter i publiken eller läser tidningen blir avsaknaden av förebilder påtaglig. Att passivt vänta på att politiken ska förändra något räcker inte. Samtidigt är det tungt att som ensam kvinna bryta normerna.
Flickorna som utsätts för trakasserier i skolan behöver kraftfullt stöd av världssamfunden. Småföretagaren från sin branschorganisation och från sin bästa vän. Uppenbart är åtminstone att jämställdhetsarbete fortfarande är ytterst nödvändigt på alla nivåer och i alla delar av världen.
Johanna Lundgren Gestlöf