En ny utredning om svenskarnas lånevanor presenterades i veckan. Den visade bland annat att de mest skuldsatta hushållen också är de som tjänar mest, men att de hushåll som har långvariga skulder hos kronofogden har små inkomster. De som har haft skulder i 20 år eller mer sitter ofta i en sådan position att de inte har några utsikter att någonsin kunna betala tillbaka, de har små inkomster och äger inget av större värde.
Utredningen, som leddes av Anna Hedborg, ger en rad förslag på hur svenskarnas skuldsättning kan minska. Ett av de mer radikala handlar om att skulder ska kunna skrivas av efter 15 år, om de inte kommer av kriminell verksamhet. Andra åtgärder är mer rådgivning och tydligare lagstiftning mot ockerräntor. Förslaget om avskrivna skulder kritiseras av banker, som menar att det skulle ändra förutsättningarna kring lån generellt, och riskera påverka människors beteende.
Utredningen känns välbehövlig. För även om det kanske inte är möjligt att genomföra en generell avskrivning efter ett visst år så kan den förhoppningsvis bidra till bättre rådgivning, och en mer välfungerande, enklare skuldsaneringsprocess. Nog kan människors beteende påverkas om de vet att de kan ta lån som de inte behöver betala tillbaka, men 15 år är en lång tid. Det är nog få som väljer att leva så många år på existensminimum om de inte måste. Det borde finnas bättre sätt att hantera att vissa personer, ofta från utsatt bakgrund, tvingas leva hela sitt liv utan chans att någonsin kunna bygga upp en stabil ekonomi igen. Helt enkelt för att skulden har vuxit sig omöjlig att hantera.
Generellt i Sverige så skulle vi kunna bli bättre på att bygga stabila grundförutsättningar med vår välfärd, i stället för att försöka lappa och laga i efterhand. Det finns andra exempel, som kommuner som funderade på att dra in extraundervisning för barn med dyslexi, för att spara en liten kostnad. Eller att anstränga sig för att tidigt hitta och hjälpa barn med ADHD så de kan klara sin skolgång.
Om man är liberalt lagd och värnar försiktighet med offentliga utgifter så kan det mycket väl innebära att man ibland föredrar en lite högre kostnad tidigt för att undvika en mycket högre kostnad senare. Barn som aldrig får hjälp med skolan, hoppar av och blir yrkeskriminella kostar samhället mångdubbelt mer än en extralärare.
Att en person kan få hjälp med sanering och upprensning av skulder för att sedan börja jobba och låna till bostad ger mångdubbla vinster mot alternativet att förbli skuldsatt och arbetslös.
Hanna Marie Björklund