Sedan ett nytt EU-direktiv infördes i början av året är det lättare att ställa krav på hållbarhetsaspekter vid offentlig upphandling. Kommuner kan nu ta hänsyn till saker som är viktigare än enbart priset, till exempel lokalt producerad och ekologisk mat, vid upphandlingar. Det gör det också betydligt lättare att ställa krav på politiker, om att en hälsosam, miljövänlig mat ska serveras inom vård och skola.
En matpolicy för mat i offentlig sektor är det första kommunala steget. Centerpartiet är här nationellt drivande för att kommuner ska utarbeta dessa så att de ställer krav på att maten ska ha en lokal koppling. Redan här sticker Trosa kommun ut med att man både vill öka andelen ekologiska och närproducerade livsmedel i upphandlingar. Detta avspeglas även i en miljöranking som görs av tidningen Miljöaktuellt, där Trosa kniper sjätteplatsen av landets alla kommuner. Nyköping skriver inget om att lokal mat ska prioriteras vid upphandlingar, däremot att andelen ekologiskt av maten som serveras kommunens matgäster, ska vara 50 procent senast 2014. En siffra vi snart kan följa upp.
Varför är det viktigt med lokalt producerad mat? Svensk mat är i de allra flesta fall producerad under mer miljö- och djurvänliga förhållanden. Det hör till vårt ansvar som konsumenter att försöka öka den typen av produktion genom att välja de produkterna. Lokal mat är också viktig för att minska utsläpp från transporter, men även för att knyta ihop kretsloppen. Om maten konsumeras nära där den produceras skapas en helt annan koppling mellan människa och mat; den anonyma köttbiten får plötsligt ett sammanhang att sättas in i. Den här köttbiten är inte bara mat på min tallrik, den har också bidragit till att marken i mitt närområde har hållits öppen, och att biologisk mångfald och viktiga ekosystem finns kvar.
Regeringen hade ett nationellt mål om att 25 procent av maten i offentlig sektor skulle vara ekologisk till 2010. Nu är det 2014 och av Nyköping, Trosa, Gnesta och Oxelösund är det endast Trosa som lyckats. Även här med bravur. 38 procent av inköpen var ekologiska under 2013. Nyköping hamnade på 21 procent, något lägre än 50 procent. Gnesta 20 procent och Oxelösund endast 10 procent.
Det är viktigt att offentlig sektor driver utvecklingen och skickar tydliga signaler om vilken typ av livsmedelsproduktion som prioriteras, och om den svenska och den ekologiska är önskvärd. Det är inte så konstigt om man som bonde blir upprörd när man själv följer den svenska lagstiftningen med höga djur- och miljökrav, när kommunen samtidigt köper billigt fläskkött från lagbrytande danskar. De flesta bör vara överens om att det är viktigt att avståndet mellan matens produktion och konsumtion blir kortare. Nu är det dags att ställa krav på den kommunala politiken. Förutsättningar finns för mer lokal, hälsosam och miljövänlig mat i vård och skola.