Det var en efterlängtad framgång för Säpo och polisen när en misstänkt och eftersökt terrorist kunde gripas på torsdagskvällen. Minst lika lättande var det säkert för den svenska regeringen och statsminister Stefan Löfven (S) som bara några timmar tidigare har gått ut med en inbjudan till blocköverskridande samtal om åtgärder mot terrorism.
Med tanke på att bedömningen av hotbilden mot Sverige nyss höjdes till en dramatisk nivå var jakten på den misstänkte inte särskilt långvarig. För ett samhälle i behov av tydliga besked var det ytterst välkommet.
Vi har inte sett exakt vilken typ av terrorbrott som gripandet av den misstänkte terroristen förhindrade. Vi vet inte heller om det var fler inblandade. Det lär utredningen så småningom kunna bringa något ljus över, förhoppningsvis.
Sverige kan inte ensamt stoppa terrorismen. Ska motåtgärder vara långsiktigt effektiva krävs samarbeten som omfattar hela unionen, till att börja med.
Den presskonferens som statsministern höll på torsdagen gav ett antal inhemska besked. Stefan Löfven har haft ett par ministrar som har visat sig vara bättre lämpade än väntat i de utåtriktade delarna av sina uppdrag: försvarsministern och inrikesministern. För majoriteten av regeringen, däribland statsministern, blir betyget det rakt motsatta. Rosenbad har oftast taggarna utåt, där besluts- och handlingskraft inte räcker till.
Situationen är exceptionell, men utgångsläget för styrningen av Sverige kunde ha varit bättre. Detta sagt är det ändå läge att prioritera det som måste göras direkt – och det är bra att Löfven öppnar för breda blocköverskridande samtal. Sverige behöver en bred parlamentarisk bas och en samsyn i de mer besvärliga beslut som måste tas. Statsministern hade listat förslag på bland annat kameraövervakning och större möjligheter att avlyssna krypterad digital kommunikation. Utgångsbudet från Socialdemokraterna och Miljöpartiet var tomt på synbart mjukare förslag mot radikalisering och terrorrekrytering. Det avslöjar hur regeringen bedömer opinionen. De repressiva förslagen ska fram.
För den tidigare FRA-motståndaren Miljöpartiet är det ett ganska kraftigt fotbyte. Kanske ännu större än de kval som delar av Centerpartiet, Folkpartiet och en och annan moderat genomled i samband med att de första digitala övervakningslagarna kom på plats under regeringen Reinfeldt.
Därför är det klokt att samla partierna brett. Allt för att inte fastna i förhastade förslag som inte säkrar det skydd som de säger sig göra. Med en bred genomlysning kan behovet av utspel som antas passa opinionen minska. Bättre rikta in sig på sådant som håller måttet – demokratiskt såväl som säkerhetsmässigt.