Inför riksdagsvalet 2014 var Vänsterpartiets profil tydlig: vinsterna i välfärden måste till varje pris förbjudas. Detta blev också Vänsterpartiets tydliga krav för att partiet skulle stötta regeringen Löfvens budget. Stefan Löfven nappade direkt på att göra upp med Vänsterpartiet. Ett första krav vänsterifrån blev att avskaffa det som bland valfrihetsmotståndare kallas "tvångs-LOV". Det infördes 2009 och innebär att landstingen ska vara skyldiga införa valfrihetssystem för hälsovård- och socialtjänster. Avskaffandet av LOV-skyldigheten blev sedan en utgångspunkt i den utredning kring hela vinstfrågan som regeringen tillsatte, och som letts av Ilmar Reepalu (S).
I tisdags meddelade regeringen att avskaffandet av LOV-skyldigheten inte längre ska vara en del av Reepalu-utredningen. Vändningen kommer först ett år efter att riksdagen begärde att regeringen inte ska föreslå några ändringar i LOV, vilket skedde via ett så kallat tillkännagivande. Kanske vill regeringen nu göra rätt för sig.
Frågan är varför inte regeringen accepterat riksdagens vilja fullt ut. Riksdagen begärde i ett nytt tillkännagivande i juni att Reepalu-utredningen ska ersättas av en ny utredning, som fokuserar på kvaliteten i välfärden i stället för vinstbegränsning. Ansvarig minister, Ardalan Shekarabi (S), motiverar vändningen i tisdags med att regeringen nu vill komma ifrån de politiska blockeringarna. Men varför lämnas tillkännagivandet från juni då därhän?
Moderaternas gruppledare i riksdagen, Jessica Polfjärd, skrev i onsdags en debattartikel i Expressen om att regeringen måste börja följa riksdagens vilja. Hon belyste att regeringen bryter mot konstitutionell praxis när den ignorerar tillkännagivandena.
Det är helt riktigt. Och om de många tillkännagivandena lämnas ohanterade av regeringen öppnar det upp för missförtroende mot enskilda ministrar. Shekarabi ligger då illa till. Det gör även Morgan Johansson och Anders Ygeman, som tillsammans har fått över 30 tillkännagivanden.
Shekarabis uttalande i tisdags väcker frågor om regeringens motiv. Vill den bort från vänsterlåsningen och söka uppgörelser med borgerliga partier? I så fall måste också reträtten från vänsterpolitiken bli tydligare. Fokus måste bort från vinstbegränsning, precis som riksdagen har krävt.
I en intervju i Dagens Industri (4/11) kom Folkpartiledaren Jan Björklund med en öppen invit om samarbete med Socialdemokraterna. Hans inspel var utan tvivel tydligt. Vänsterpartiets skadliga inflytande över svensk politik skulle utan tvekan minska om Alliansen kunde förhandla med regeringen om vinster i välfärden. Björklund har dock ett villkor för att samverka med Socialdemokraterna. Det är att Miljöpartiet lämnar regeringen. Här måste statsminister Stefan Löfven (S) välja väg: ska han fortsätta vänsterut, eller ska han stödja sig mot mitten?
Statsministern behöver onekligen ta sig en funderare över vad som vore bäst för Sverige.
Simon Palme