Att diskutera maten vi äter tycks locka fram den sämsta argumentationstekniken hos många. Den tidigare, då folkpartistiska, riksdagsledamoten Carl B Hamilton skrev i veckan ett brandtal på Dagens Nyheters debattsida om att importerat kött är billigare och bättre än svenskt och anklagade den svenska debatten för protektionism. I samma veva gjorde landsbygdsministern Sven-Erich Bucht (S) ett uttalande om att han inte tyckte det var ett problem ur miljösynpunkt om vi äter mer svenskt kött. Något han snabbt fick kritik för. Debatten är tämligen uppskruvad och verkar för många handla mest om positionering och grupptillhörighet.
Hamilton inledde exempelvis sin text med att konstatera att importerat kött är bättre än svenskt. Han gav sedan inte en enda definition av vad han anser gör kött bra och varför detta inte stämmer in på det svenska. Han argumenterade däremot mot att utländskt kött skulle vara äckligt och förgiftat, något som majoriteten av debattörerna rimligen aldrig har påstått.
Alla individer har rätt att göra fria val, vare sig det gäller rökning eller välja sin egen köttkonsumtion. Betyder det att vi som samhälle inte bör fortsätta undersöka medicinska och miljömässiga följder som olika vanor har och upplysa om dessa? Givetvis inte. Linjen som den nuvarande regeringen, med Gabriel Wikström (S) i täten, driver, att makthavare har rätt att försöka direkt kontrollera människors beteende, är förkastlig. Det är dock inte detsamma som att säga att man bör föra fram sakupplysningar om olika livsmedel.
Debatten om kött skulle bli så mycket mer konstruktiv om alla som gav sig in i den tydligare redovisade för sina premisser. Vad är bra kött för dig? Svensk djurhållning är mer etisk än många andra länders, även om inte alla bryr sig om djurens välbefinnande. Djur som bara har ätit gräs ger bättre kött och påverkar i regel miljön mindre än de som föds upp på kraftfoder, även om inte alla bryr sig om miljön. Det spelar egentligen ingen roll om livsmedel är svenska eller ej, men det faktum att de produceras i Sverige säkrar vissa lägstanivåer gällande exempelvis djurskydd.
Den som söker exempel på en konstruktiv väg framåt bör, ja faktiskt, titta på Danmark. Där införs nu ett nytt system för märkning av kött i tre grader, som visar nivå av djurskydd och kvalitet. Sen är det upp till konsumenten själv att välja. Systemet ska på sikt bli landsneutralt, villkoren spelar störst roll, inte ursprunget. (I dagsläget kommer djur uppfödda enligt svenska regelverket nå upp till nivå två.)
Även i debatten om kött måste vi både kunna respektera folks fria val utan att attackeras av djurrättsrörelsen, och föra en nykter granskande debatt utan att unghögern börjar skrika protektionism!
Hanna Marie Björklund