Arbetsförmedlingens nya generaldirektör Mikael Sjöberg skrev i onsdags en debattartikel i Dagens Nyheter om myndighetens nya riktning och utmaningar. Texten är ovanligt självkritisk för att komma från Arbetsförmedlingen själv.
Man erkänner att förtroendet har dalat vilket inte är hållbart och att de gör vissa delar av sitt uppdrag direkt dåligt. Sjöberg lovar bot och bättring och att en genomgripande förnyelse ska ske, vägen dit ska bland annat gå igenom att dra ner på antalet kontor, att gå över mer till digitala tjänster och storsatsa på kontakten med arbetsgivare.
Sjöberg verkar ha ett uppriktigt gott syfte med genomlysningen och förändringsviljan. Han ser också hur Arbetsförmedlingen sjunkit lägre och lägre i resultat av förmedlade jobb, och i ungefär samma takt, allmänhetens förtroende. Men den här typen av myndighet förändras inte lätt. Det finns ett pressmeddelande från 2005 där den tidigare AMS-chefen Bo Bylund kommenterar att Arbetsförmedlingen står inför utmaningar och behöver fokusera mer på själva jobbmatchandet och ska förnyas och reformeras. Vi har, med andra ord, hört detta förut. Alla nya chefer vill gå in och ta tag i saker och lösa problemen, men det ligger en svårhanterbar problematik i botten.
Behovet av förändring är likväl stort, det är i dag förödmjukande få jobb som förmedlas via arbetsförmedlingen, enbart sju procent. Professionella rekryteringsfirmor hanterar majoriteten av rekryteringarna till stora delar av näringslivet. De har redan lämnat Arbetsförmedlingen bakom sig.
Det ska bli intressant att följa Sjöbergs förnyelsearbete. Han och resten av den nya ledningen bör inte heller klandras allt för mycket sedan om reformerna nu inte tar fart. I grunden krävs det snarare lagändring och omläggning av omfattande delar av myndighetens uppdrag. Arbetsförmedlingen försöker i dag vara många saker samtidigt. De ska sköta jobbmatchning, handlägga arbetslöshetsersättningar och vidareutbildningar, samt hjälpa till vid integrationsarbetet av nya medborgare. Flera av dessa områden behöver egna reformer. Trösklar in på arbetsmarknaden och arbetsrätten bör ses över. Den själva jobbförmedlande delen bör privatiseras och läggas ut på entreprenad, vilket i praktiken redan skett på stora delar av marknaden. Socialförsäkringssystemet måste anpassas till ett nytt arbetsliv där inte alla längre strävar efter fast anställning.
Allt detta är nödvändiga men stora reformer som måste komma på politiskt initiativ om verklig förändring ska ske.
Hanna Marie Björklund