Det gick dåligt i valet för Folkpartiet och det är en motgång som inte kan skyllas på Allianssamarbetet. Även i stora delar av Sörmland där partiet i stället hade samarbetat med S och MP blev resultaten långt ifrån de önskade.
Med tanke på vad som händer i övriga Allianspartier är det dessutom svårt för FP att konkurrera om uppmärksamheten. Med Anna Kinberg Batra som ny kvinna på tronen i Moderaterna och Ebba Busch Thor på väg att ta över Kristdemokraterna är det inte lätt för Jan Björklund att attrahera intresse. Men man ska inte räkna ut partiet.
Centerpartiet låg oroväckande risigt till för bara ett år sedan, men har lyckats fördubbla sitt förtroende sedan dess. Mycket tack vare den genuina och öppna idédebatt partiet hade för två år sedan. Kortsiktigt skadade det partiet, men långsiktigt ledde det till en mer samlad bild, både internt och externt, av vart Centerpartiet är på väg. Frågan är om Folkpartiet kan lyckas med samma sak?
För att råda bot på motgångarna har Jan Björklund nu meddelat att FP tillsätter två arbetsgrupper – Globaliseringskommissionen och Välfärdskommissionen. Dessa ska föreslå nya reformer inom ekonomi och välfärd inför valet 2018 och behandlas på partiets landsmöten dessförinnan.
Globaliseringskommissionens uppdrag är att ta fram forskningsbaserade förslag kring jobb och integration, kunskap och forskning samt klimat och säkerhet. Det blir spännande att se hur de lyckas kombinera trygghet med flexibilitet på arbetsmarknaden. Kommer de våga stå upp för förslag om sänkta marginalskatter, slopad värnskatt och förändrad arbetsrätt? Tidigare har de inte gjort det, det erkänner Björklund själv.
Välfärdskommissionen ska fokusera på sjukvård och äldreomsorg, funktionshinderpolitik, och jämställdhet. Målet är att ge alla likvärdig vård oavsett kön, klass eller postnummer. Att fortsätta på Birgitta Ohlssons valparoll Feminism utan socialism och att motverka utanförskap på grund av funktionsnedsättning.
FP:s nya kommissioner kommer inte att göra någonting för att öka Folkpartiets popularitet nu. Dock är inte ökad popularitet idag nödvändigtvis syftet. Ett större problem är att de inte heller bidrar till den önskade bilden av att FP är ett parti i förnyelse. Att tillsätta grupper, omformera sig efter ett val och ägna fyra oppositionsår till att komma på bra förslag till nästa gång är inget revolutionerande.
Det krävs mer. När förslagen kommer om tre år måste de paketeras rätt. Men det tycks fortfarande kunna vara samma gamla Björklund som står där och berättar om dem. Bredvid tre kvinnor som med ny energi förändrat bilden av de andra Allianspartierna och som väcker intresse bara genom att vara. Ska Björklund nå fram då behöver förslagen levereras i såväl guldpapper som med extra rosetter. Det är ett arbete i motvind, och Björklund kommer få slita hårt för lyckas med det.
Johanna Lundgren Gestlöf