Det är storleksskillnad. Kostnaden för den absolut nödvändiga upprustningen av svenskt försvar är enorm. Om man tömmer hela Allmänna arvsfonden räcker det till en liten, liten del.
Det sägs ofta att politik handlar om prioriteringar. Det är ju sällan som sänkta anslag, stora nedläggningar eller dramatiska skattehöjningar genomförs med glädje. Oftast har den som bestämmer valt att prioritera något annat angeläget.
Men ibland uppstår problem som ställer alla prioriteringar på ända. Upprustningen av försvaret är ett sådant. Kostnaden väntas bli enorm och det råder delade meningar om hur den ska täckas. Från vissa håll menar man att skattehöjningar kommer att bli nödvändiga. Andra tror att ekonomisk tillväxt och hårda budgetprioriteringar räcker. På kort sikt verkar den huvudsakliga lösningen bli lån. Regeringen har beslutat att låna 300 miljarder kronor som ska gå till försvarssatsningar fram till 2035 (SVT 26/3).
I en debattartikel i Expressen (9/4) presenterade Jimmie Åkesson, Alexander Christiansson och Matheus Enholm från Sverigedemokraterna ett annat intressant förslag i samma fråga. De föreslår att Allmänna arvsfonden läggs ner och att tillgångarna ska gå till försvaret. Fonden förvaltar i dag arv från avlidna som saknar arvingar och testamente. Medel från fonden delas ut som projektstöd till ideell verksamhet – främst för barn och ungdomar.
Vid slutet av 2023 hade fonden totala tillgångar på 14,2 miljarder kronor (Kammarkollegiet 22/2-24). Det är ingen avgörande summa i en försvarssatsning som väntas kosta flera hundra miljarder, även om den inte är obetydlig. Fondens totala intäkter på 1,3 miljarder kronor samma år bleknar också i jämförelse med statens årliga försvarskostnad på 143 miljarder.
SD-förslagets betydelse för att finansiera försvarsutbyggnaden är alltså begränsad. Det finns andra skäl till varför Allmänna arvsfonden borde läggas ner. Syftet med fonden är gott, men dess verksamhet verkar inte fungera väl. Genom åren har den finansierat flera projekt av tveksam karaktär.
Arvsfondens pengar har gått till olika projekt, en del med uppenbar samhällsnytta. Men annat...
2022 avslöjades att en av fondens handläggare hade hjälpt en förening söka medel, samtidigt som den granskades för kvinnoförtryck (SVT 25/1 -22). I höstas kom det fram att föreningsledare i Malmö hade använt fondens pengar till märkeskläder och utlandsresor (SVT 14/11-24). Det borde inte hända med några offentliga medel, allra minst med medel som kommer från dem som lämnat oss.
Pengarna behöver användas med mer försiktighet. Vi vet ju inte vad den avlidne själv hade velat använda sina sista pengar till.
Kritiken har gått så långt att Riksrevisionen förra året föreslog att fonden avvecklas och att arvslösa pengar i stället skulle gå direkt till statsbudgeten (5/3 2024). Så gör man i de flesta andra europeiska länder.
Via statsbudgeten går pengarna tillbaka till hela samhället, men utan någon styrning som kräver ett antagande om vad den avlidne själv hade velat. Däremot måste även dessa medel likväl styras noga för göra tydlig samhällsnytta – i stort och smått.