Bland de som arbetar politiskt finns olika motiv till varför, vad syftet är med ens engagemang. De flesta gör det för att de har åsikter och värderingar som de vill sprida till fler. Det är dock inte alltid så enkelt. I bland kan man inte få som man vill, då behöver man förhandla, ibland gå med även på förslag som man inte själv håller med om, i utbyte mot något annat som är viktigt. För de stora riksdagspartierna är detta en ständig pågående process. De vill ha makten, för vid makten kan de genomföra förändringar som de tror är bra för Sverige. Men för att nå makten behöver de ibland tona ner vissa åsikter. Politiska partier kan även välja att driva sin politik på ett sådant sätt att de aldrig kan sitta i regering. Där de är och förblir en opinionsbildande kraft i vissa frågor, utan att någonsin välja att kompromissa.
Denna ständigt aktuella konflikt har det senaste året lyfts upp av när det kommer till frågan om integration, särskilt inom borgerligheten. Senast i veckan publicerades en debattartikel från den borgerliga studentföreningen Heimdal i Uppsala där den argumenterar för att Alliansen måste fatta ett gemensamt beslut om en mer restriktiv invandringspolitik – med hänvisning till just opinionen. Sverigedemokraternas stöd och medborgarnas attityd används som bevis på att opinionen i denna fråga är så stark att Alliansen måste anpassa sig. Annars kommer de inte få makten och då kan de inte driva högerpolitik.
Förespråkarna av att anpassa sig till vad "folk tycker" blir dock svaret skyldiga till varför just denna fråga ska räknas som någon man lättvindigt kan sälja ut. För klassiska liberaler inom olika borgerliga partier kan frågan om fri rörlighet vara en grundläggande ideologisk värdering, som man anser inte vara värd att kompromissa med för att hamna i regeringsställning. Generellt borde alla som kräver anpassning efter en påstådd "folkvilja" kunna svara på var gränsen går. Hur mycket ett politiskt parti kan kompromissa med sina värderingar innan det inte längre kan anses arbeta för sin övertygelse utan enbart manövrera för att få makt?
Det finns ett flertal frågor där svenska folket inte har samma åsikt som flera av de borgerliga partierna, exempelvis vad gäller skatten. Vad bör då högern göra? Försöka leda opinionen genom att berätta, skriva och tala om varför lägre skatt är en väg till frihet? Visa genom exempel och argument varför de står för lägre skatt? Eller böja sig, göra upp, gå emot sin övertygelse, bara för att till varje pris få sitta i regering och hämta in sitt lönekuvert.
Hanna Marie Björklund