Det har riktats skarp kritik mot regeringens satsningar på statligt riskkapital. Riksrevisionen har granskat de olika fonderna som upprättades, framförallt på initiativ av Centerpartiet, under de åtta åren med alliansstyre och kommit fram till att de gjort mycket liten nytta. Tanken i sig må vara både god och populär. Många på landsbygden känner sig orättvist behandlade av politiker då de ser företag lägga ner och statliga verk flytta och många ropar efter omfördelning genom mer satsningar och bidrag. Centerpartiet har försökt gå detta till mötes med satsningar som Innlandsinnovation och Fouriertransform.
Utdelningen har dock varit dålig. Mycket liten del av pengarna har de facto satsats på några företag. Och i de fallen man har gjort detta har det blivit mogna äldre sådana snarare än små och växande som tanken var från början.
Vidare har den interna administrationen skötts dåligt – med höga kostnader och chefer som åkt på lyxiga representationsresor utan syfte.
Med kritiken mot de statliga riskkapitalsatsningarna i åtanke var det intressant att läsa om det delvis privata initiativet Sörmlandsfonden i SN här i början av veckan.
Sörmlandsfonden ägs av två lokala banker, Länsförsäkringar Sörmland och länsstyrelsen. Målsättningen var att gå in i tio lokala företag de första två åren, men bara en enda investering har gjorts.
Sörmlandsfonden visar att även om vi får mer privat riskkapital kommer det inte bli något Alexanderhugg för småskaligt näringsliv på landsbygden. För oavsett vem som har eller inte har pengar att satsa måste det också finnas företag att investera pengarna i.
Vi har problem med företagarandan i landet när även privat riskkapitals största problem är att överhuvudtaget hitta någon som kan ansöka om pengar. Man är fortfarande fast i en stel syn på företagande som något som bara uppfinnare av helt nya varor och produkter gör.
Men faktum är att egenföretagare kan vara vem som helst som vill vara sin egen chef. Man kan lika gärna vara ingenjör, elektriker och journalist som egenföretagare och på landsbygden finns en särskilt stor entreprenörsanda, även om man inte alltid identifierar sig med just det ordet.
Det statliga riskkapitalets brister bör granskas hårt. Men för näringslivet framtida tillväxt är det minst lika viktigt att vi förändrar vår kultur, vår syn på vad ett företag är och vem som kan starta företag som att vi får fler riskkapitalister.
Hanna Marie Björklund