Årets svenska sommar kan sammanfattas med ett ord: regn. I juli har det inneburit dåliga möjligheter för blåbärsplockning, men nu i augusti ger regnet utdelning för den som vill plocka bär - inte minst hjortron. Särskilt viktigt är förstås det här för de som försörjer sig på bärplockningen.
I sommar uppgår antalet utländska bärplockare i Sverige till omkring 8000 personer. Hälften av dem är anställda plockare, varav samtliga thailändare, enligt Mats Wingborg som utrett bärplockarnas villkor. Den andra hälften är fria plockare, som alltså inte är anställda.
Medias rapportering kring bärplockarna är ofta onyanserad. Bärplockningen lyfts gärna fram som ett ovärdigt jobb där det är synd om de människor som "tvingats" in i en så enkelt sysselsättning. Och förvisso förekommer både dåliga villkor och utnyttjande. Men de flesta bärplockarna lär knappast känna igen sig i den verklighet som målas upp.
Vad gäller utnyttjandet är det med bärplockande som med alla andra jobb: när verksamheten är kopplad till människohandel måste den som utnyttjar sättas dit. Samtidigt borde vi som svenskar vara medvetna om att vårt eget välstånd också är sprunget ur ett samhälle där människor försörjde sig på enkla jobb. Vi har ingen rätt att nedvärdera bärplockandet. När människor kommer till Sverige upprepade gånger för att tjäna pengar på bärplockning, måste det också kunna ligga i deras eget intresse. Kanske bör mediesverige inse att även bärplockare har en egen vilja?
När det kommer till de anställda bärplockarnas arbetsvillkor är det som med alla andra jobb: i Sverige gäller svensk lag och den svenska modellens premisser, och när det finns en arbetsgivare krävs arbetsgivaransvar. I takt med tiden har således riktlinjer, lagstiftning och krav på anständiga löner tillkommit. Det är hoppfullt att fackföreningar som Kommunal och myndigheter som Migrationsverket har säkrat de anställda plockarnas villkor. Det har inneburit att thailändska plockare i år har kunnat få sina löner utbetalda i juli, trots bristen på blåbär.
De fria plockare som däremot kommer hit från ett annat EU-land gör det inom ramen för den fria rörligheten. Det står dessa plockare fritt att sälja sina bär vidare till andra företag. Någon arbetsgivare finns inte, och det gör att facket och myndigheter inte kan ställa några krav. Plockaren blir här närmast en egen företagare som tar ansvar för sig själv. Att egenföretagare inte går under kollektivavtal är knappast kontroversiellt. Självklart innebär det en risk för plockaren, men samtidigt finns det ingen annan som kan lastas för det valet. En fri enskild plockare får bedöma risken själv.
Bärplockning är ett jobb som människor uppenbarligen finner attraktivt. Enklare jobb har tagit människor och länder ur fattigdom tidigare, och kommer att göra det igen. Därför är det dags att skilja på bärplockandet som sysselsättning, och de problem med utnyttjande, dåliga villkor och nyttjande av allemansrätten som kan uppstå på vägen dit. Det borde väl ändå vara värdigt ett land som Sverige?