Ledare: Avtalet är öken för regeringen

Det var Göran Perssons S-regering som för tio år sedan nu slöt ett avtal med Saudiarabien om vapenexport. Avtalet undertecknades av dåvarande försvarsministern Leni Björklund (S) och har löpt på sedan dess via såväl socialdemokratiska som alliansregeringar. Trots alla protester. De senaste veckorna har kritiken och stormen runt avtalet intensifierats. Vissa höjer till och med röster för att Miljöpartiet ska lämna regeringen om inte avtalet sägs upp. Det är en väl drastisk analys, men frågan är onekligen mycket känslig.
Saudiarabien är en mäktig oljenation i Mellanöstern, allierad med flera västmakter och anses vara en viktig motpol till de anarkiska styren vi har sett prov på i regionen, även om enskilda makthavare i landet stödjer fiendegrupper. Vi talar om en totalitär diktatur. Saudiarabien är ett land där man piskar journalister och hugger huvudet av kvinnor för att de varit otrogna. Samtidigt finns där en möjlighet till ekonomisk tillväxt och en form av förutsägbarhet som saknas på många andra håll i området.
Förespråkarna för att inte bryta avtalet försöker lyfta fram just det sistnämnda, kombinerat med det faktum att Sveriges handel med landet ger svenska industrijobb, exportintäkter och en möjlighet för Sverige att påverka diplomatiskt. Många förstår nog heller inte omfattningen av utbytet. Saudiarabien är utanför Europa Sveriges femte största exportmarknad, större än exempelvis Indien och Kanada. Det handlar inte bara om vapen. Man köper även lastbilar och övervakningsmaterial, något som helt klart bidrar till regeringens kontroll och fortsatta förtryck, men som förmodligen inte vållar lika mycket protester som själva vapensystemen.
Idealisterna pekar så klart på den uppenbara faktorn bortom detta, att detta Saudi är en totalitär diktaturstat och att det kommer till ett allt för högt moraliskt pris att handla med denna regim och dess närstående. Det är realism och iskall taktik mot blödande principfasthet. Få frågor är så smutsigt realpolitiska som vapenhandel, och i få finns en sådan klyfta mellan proffstyckare och de krassa politikerna på insidan.
Det är dessa två olika hållningar som dominerar Socialdemokraterna och Miljöpartiet, och att man är så oense i frågan blir allt mer akut. Den 15 maj måste avtalet förlängas ytterligare fem år eller omprövas. S hade internt möte under fredagen, men statsminister Löfven (S) och utrikesminister Wallström (S) har redan sagt att de avser förlänga avtalet. Miljöminister Romson (MP) står fast vid att avtalet inte är värdigt, men svarar inte på vad Miljöpartiet är beredda att göra för att få sin vilja igenom. Situationen har utvecklats till en av regeringens svåraste kriser hittills och någon uppenbar lösning finns inte i sikte. Det är sannolikt att realpolitiken vinner även denna gång. Frågan är hur många flera nederlag som MP:s självbild kan ta.
Hanna Marie Björklund