När Feministiskt Initiativ kom in i Europaparlamentet förra våren låg ett slags rosa skimmer över svensk politik. Pressen på övriga partier att positionera sig på feministskalan var stor och ämnet var det mest berörda under partiledarnas Almedalstal förra sommaren. I år halkade jämställdhet ner till en sistaplats – ingen av partiledarna nämnde det i sitt tal.
Fem år efter Gudrun Schymans berömda pengabrand under just Almedalsveckan är det en händelse utanför politiken som väcker uppståndelse. Artisten Zara Larsson har skapat rubriker, väckt ilska och mobiliserat ett enormt stöd som väljer att #backazara i sociala medier. Zara har, både medvetet och påtvingat, fått personifiera en frustration som annars bubblar som en odefinierbar materia i samhället. Därmed riktas både hat och tacksamhet mot henne.
17-åriga Zara Larsson skulle nämligen uppträda på Bråvallafestivalen. DN ringde upp henne eftersom hon var den mest spelade på Spotify av alla bokade artister. Det blev hon glad för, men sa att det var konstigt att hon inte synts på några affischer hon sett trots att folk tycktes gilla henne. Hon önskade även att festivalen hade ett genustänk då det oftast är mest män som får de bästa speltiderna.
Detta väckte ilska hos artisten Günther som tyckte att hon var "en av många fjortisbrudar" som tar sig själv på för stort allvar. Han skrev att hon ska "komma igen om 10 år och tycka en massa" när hon har "erfarenhet och perspektiv".
Günthers attityd – att Zara för att hon är ung inte skulle ha rätt att uttala sig om den verklighet hon upplever – är debattens första felsteg. Drygt 527 000 personer är mellan 15 och 20 år i Sverige. Vem är bättre att uttala sig om hur livet är för dem än de själva? Må så vara att man har mer erfarenhet när man är äldre, men i ett samhälle byggt för alla kan inte en 50-årings perspektiv vara det som sätter spelramen för 17-åringen.
I sviterna av debatten Zara väckt får hon höra oändliga kommentarer om hur hon bör våldtas, misshandlas och mördas. Hon säger då att hon hatar män i grupp, som strukturellt utsätter henne (och många andra offentliga kvinnor) för liknande hot. Två frågor uppkommer:
1) Är det svårt att förstå att hon känner hat mot dessa personer? Hon får blockera minst 3650 personer om året, de flesta vuxna män, som hotar henne i sociala medier. Hon utsätts ständigt för beskrivningar om hur hon förtjänar sexuellt våld. Det borde då finnas viktigare saker att fokusera på än att hon blir arg över det.
2) Kan det någonsin vara en slutsats att någon bör våldtas för dålig musik eller arga uttalanden? Det finns ett oändligt glapp i argumentationsföljden där.
Att backa Zara handlar om annat än huruvida man gillar henne som artist eller hennes rättframma stil. Det handlar om att oavsett vad, inte tolerera förtal, trakasserier och sexuellt våld. Bort med det ur alla kommentarsfält!
Johanna Lundgren Gestlöf