Det gäller att hitta sårbara personer som kan rekryteras, hotas eller utpressas.
Det finns tyvärr många exempel de senaste åren på hur kriminella nätverk har kunnat infiltrera och utöva påtryckningar mot statliga och kommunala verksamheter. Enligt rikspolischef Petra Lundh är risken störst på kommunal nivå. (Dagens Samhälle 14/11 2024)
”Det handlar om en bredare strategi för att uppnå ekonomisk vinning och makt genom att påverka beslutsprocesser,” säger gängexperten oxh kriminalkommissarie Gunnar Appelgren till TV4 (12/10 2024).
Infiltrationen handlar även om att kunna identifiera sårbara individer i och utanför organisationen. Anställda som man kan rekrytera eller utpressa. Utsatta barn som gängen kan utnyttja i sin verksamhet.
I stora delar av det offentliga Sverige arbetar man aktivt för att stärka kontrollmekanismerna vid rekrytering. Den svenska offentlighetsprincipen innebär att det finns en mängd uppgifter om oss i offentliga register som går att begära ut.
Utöver det finns även de gamla hederliga sätten: intervjuer och referenstagning. Det senare är särskilt viktigt. Den information som många människor sitter på om andra är ovärderlig. Kruxet är ofta att få dem att berätta vad de vet. Det finns ett inbyggt motstånd hos många att avslöja sådant som kan minska chansen för den sökande att få det jobb den söker.
Det finns också lagstiftning på gång som ska utöka möjligheterna att kontrollera de sökandes bakgrund. I promemorian ”Utökade registerkontroller vid anställning i kommun” föreslås bland annat att kommuner – om de sökande går med på det – ska få rätt att begära en registerkontroll. Det rör sig om tjänster – som inte är säkerhetsskyddsklassade – men "som är kritiska för kommunens förmåga att utföra sitt uppdrag, till exempel befattningar i chefsställning.”
Säkerhetspolisen (Säpo) kan då lämna över information om en sökande finns med i belastningsregister eller i misstankeregister. Säpo kan även lämna över vissa "andra uppgifter" som behandlas hos dem. Den information som lämnas ut behöver antas ha betydelse för om en person är lämplig för tjänsten eller inte. Uppgifterna lämnas dessutom endast ut om Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden gett sitt godkännande.
Det kommer inte att bli fritt fram för kommunerna att göra sådana registerkontroller.
Det är lätt att vidarebefordra information och ju mer information man har tillgång till desto mer kan man läcka.
Man ska heller inte överdriva deras betydelse för att stoppa gängens infiltration av kommunens verksamheter. Många infiltratörer har varken varit misstänkta eller dömda för brott.
Det finns också en annan svaghet i det här systemet. Det är inte ovanligt att personer dras in i gängens verksamhet när de redan är anställda. Då hjälper inte kontrollen vid anställningen.
Det har därför funnits krav från vissa kommuner att man även ska kunna ”regelmässigt göra förnyade eller löpande registerkontroller under pågående anställning.” Men i promemorian togs inte ett sådant förslag med, eftersom ”intrånget i enskildas integritet inte kan motiveras.”
När politiker kräver fler kontroller, mer informationsutbyte av känsligt material mellan myndigheter finns det därför anledning att vara skeptisk och ställa motfrågor. Som att vad de exempelvis själva gör eller har gjort för att hindra att deras partier blir infiltrerade av gängen. För gängen vill inte bara få in sina infiltratörer som anställda och chefer i förvaltningen. De vill även komma åt makten som man får som politiker.