I dag presenterade regeringen efter en uppgörelse med Vänsterpartiet sin vårbudget, den första som de fått bygga på en egen höstbudget. Regeringen är nu helt med på att det går bra för Sverige, från de tomma ladorna som man sade sig ta över 2014 går ekonomin nu enligt finansministern som en snabb elbil och tillväxten förväntas bli hög, runt fyra procent. Även om denna kommer senare än vad regeringen först hade hoppats på. Man kan tänka sig att det omfattande arbete för fler i jobb som Alliansen gjorde med sina budgetar fram till 2015 nog spelade in i detta, men oavsett. Det går bra för Sverige på vissa punkter. Konstigt vore det väl annars med tanke på att väldigt mycket pengar har pumpats in i det offentliga.
I goda tider bör man försöka investera och betala av skulder, för att rusta sig för när det går sämre igen och på så vis göra övergången mindre smärtsam. Trots Sveriges starka finanser blir det mycket lite av sådana insatser. I stället ökar utgifterna för olika delar av välfärdssystemet så pass mycket att kommuner och landsting inte lär känna av några extra tillskott. Systemet för mottagning har under höstens flyktingkris fått ökade kostnader på över 100 miljarder. Med regeringens nya regler för sjukförsäkring och långtidssjukskrivningar kommer ytterligare börda läggas på kommuner och landsting. De stora farorna väntar dock framöver. Då ska en stor mängd nyanlända integreras på en svensk arbetsmarknad som är notoriskt dålig på att öppna för dem. I takt med att deras arbetslöshet och behov av välfärd ökar riskerar kalkylen att inte gå ihop.
Regeringens svar på integrationsfrågan har hittills varit att inte vilja förändra några regelverk alls, men i vårbudgeten kommer en extra påse pengar som ska satsas på integration. 500 miljoner för att vara exakt, vilket på budgetspråk är ungefär ingenting. Vidare läggs också 100 miljoner i särskilt bidrag på att rusta upp skolbyggnader i de kommuner som tagit emot många nyanlända. Som jämförelse kan nämnas att bygga en ny skola för 600 elever kostar runt 300 miljoner. Regeringens pyttesatsning är bokstavligen kaffepengar.
Just nu känns vårt ekonomiska läge försiktigt positivt, men det finns en gräns för hur länge vi kan dopa systemet. När balansen i välfärdssystemet mellan de som jobbar och de som inte gör det kommer att börja prövas på allvar, då måste reformer oundvikligen till. Regeringen är uppenbarligen redan hårt ansträngd. Den försöker få sina små skvättar till bidrag att se ut som stora satsningar med hjälp av debattartiklar i Dagens Nyheter och presskonferenser. Tiden regeringen har på sig för att hitta en mer långsiktig, hållbar lösning håller på att rinna ut.
Hanna Marie Björklund