Inför onsdagens debatt i riksdagen gick Moderaterna ut och slog fast att de inte kommer lagstifta om lägre ingångslöner. Frågan har tagits upp av de andra borgerliga partierna som främst ett sätt att hantera integrationen på arbetsmarknaden av nyanlända. Detta har skapat många och starka reaktioner senaste tiden och har kopplats ihop med avtalsrörelsen, där flera fackförbund har utnyttjat att den kommit på tal som en ursäkt till vulgär retorik om onda borgare som vill "sänka din lön".
Det har redan konstaterats ett flertal gånger i debatten, det finns inga entydiga forskningresultat på området men en majoritet av de insatta menar ändå att Sveriges höga ingångslöner påverkar arbetslösheten. Särskilt gäller det dem utan utbildning, särskilt på grund av just lönenivån. Vi har bland de högsta ingångslönerna i hela EU. Frågan är ändå ytterst känslig. Det svenska konsensusvälfärdssamhället gillar inte tanken på att majoriteten ska behöva begränsa något av sina egna privilegier för att kunna integrera fler människor utifrån.
Moderaterna har noterat och tagit intryck av detta. Det gamla högerpartiet vill inte längre vara det främst ideologiska och pådrivande utan framstå som mer pragmatiska och statsmannamässiga. För att verkligen kunna utmana Socialdemokraterna har Anna Kinberg Batra nu valt en väg som innebär att en majoritet av svenska folket ska kunna känna tillhörighet med partiet. Då får man inte ta ut svängarna för mycket, oavsett vilken ideologisk tillhörighet man hade under sin tid i ungdomsförbundet.
Det finns substans även i kritiken mot förslaget om lägre ingångslöner. En sådan reform skulle inte nödvändigtvis bli en universallösning. Det finns även andra verktyg att använda som skulle innebär lägre lönekostnader för företagen utan att lönen till den som arbetar påverkas. Som generellt sänkta arbetsgivaravgifter eller statliga subventionerade anställningar.
Det sistnämnda har varit S favoritlösning hittills, men partiet tycks vara förvirrat i frågan. Under debatten i riksdagen twittrade S från sitt officiella konto att nystartsjobb och ingångsjobb var samma gamla argument om lönesänkningar. Samtidigt som Löfven själv stod i talarstolen och försvarade regeringens egna varianter på just subventionerad anställning. När man försöker tillfredsställa den skräniga delen av fackrörelsen och samtidigt halvt desperat letar efter egna lösningar på integrationsutmaningen blir det konstigt ibland.
Avtalsrörelsen är i år mer politiserad och sammankopplad med politiken i övrigt än på länge. Det är ett känsligt läge som ytterst kräver både pragmatiskt styre och ideologiskt mod om vi ska kunna hitta någon lösning utöver status quo.
Hanna Marie Björklund