Arbetsmarknaden och dess villkor är en extremt uppvaktad fråga i svensk debatt just nu. En stor grupp nyanlända flyktingar ska integreras i jobb, en avtalsrörelse står för dörren där vissa fackförbund vill ha ännu högre lägstalöner trots att dessa redan är bland Europas högsta. En ny rapport från OECD pekar ut våra villkor, och särskilt de svenska turordningsreglerna, som problematiska för rörligheten på arbetsmarknaden. Samtidigt står regeringen fortfarande fast vid att Sverige ska ha Europas lägsta arbetslöshet, att vi ska skapa fler jobb.
Vad är det, egentligen, som skapar jobb? Det kan tyckas banalt att ställa en sådan fråga, men faktum är att det är långt ifrån okontroversiellt. Arbetarrörelsen har nämligen en fundamental motsättning i sin retorik kring jobb, löner och företagande. Å ena sidan: alla har rätt till ett jobb, jobben ska bli fler, lönerna bli högre. Å andra sidan: det finns egentligen bara en sak som skapar jobb, särskilt högavlönade sådana, och det är företag som går bra. Andra delar av vänstern och arbetarrörelsen är dock skeptiska och negativa mot företag, särskilt framgångsrika sådana. Kapitalism är det samma som utsugning och entreprenörskap är i bästa fall narcissism. Man vill ha jobben som tillväxt skapar, men är samtidigt negativ till när det går bra.
Att företag kan växa och anställa fler beror på att de kan erbjuda produkter och tjänster som människor efterfrågar, till ett pris folk har råd med. Den sista delen av den ekvationen är ofta den problematiska i Sverige, eftersom vi med skatter och arbetsrättsavtal håller uppe kostnaderna över en gräns som många är villiga att betala. Människor har dock en tendens att söka sig runt sådana artificiella spärrar. Resultatet blir att folk handlar av varandra svart direkt i stället. En ny undersökning (beställd av bland annat tankesmedjan Timbro) visar på just detta fenomen, att köp av tjänster svart påverkas av hur höga kostnaderna för tjänsterna är. Andelen svenskar som köpte svarta rut- och rot-tjänster innan 2006 var mellan tre och sju procent, i dag är den så låg som 1,5 procent.
Genomgående lägre löner är inte nödvändigtvis en rimlig lösning på den svenska arbetsmarknadens problem. Men större rörlighet och mer lönespridning kan vara en viktiga faktorer. Lägre avgifter genom sänkt moms och sänkta arbetsgivaravgifter skulle göra tjänster mer tillgängliga utan att behöva förändra lönerna. Framför allt måste vänstern måste göra upp med sin bild av hur jobb blir till. Med företag som går bra och har goda villkor – då skapas jobb. Om fler jobb är det yttersta målet då borde fler än i dag välkomna reformer för stärkt företagsamhet.
Hanna Marie Björklund