Jan Björklund vill ha ordning och reda. Det har nog undgått få. En skola med tydliga krav, disciplin och auktoriteter. Det behövs i många skolor. På andra platser är det inte alls vad som efterfrågas. Därför behöver diskussionen gå djupare. Frågan som bör ställas är varför det är brist på ordning och reda i vissa skolor? Är det för att det är för mycket grupparbeten och vad Björklund kallar flum, eller har det en djupare orsak?
Svaret är inte så enkelt som att mer katederundervisning löser problemen. När barnen känner sig ostimulerade blir det oordning. Därför måste fokus vara på att utbildningen ska kännas relevant. Lärarna är den enskilt viktigaste delen i det. Som lärare har man ett stort ansvar för att inspirera, stötta och se varje elev.
I dag måste allt för stor del av en lärares tid ägnas åt administrativt arbete. Åtgärdsplaner, uppföljningsmöten, rapporter och närvarolistor. Åtgärdsplaner och uppföljning behövs för att alla elever ska få det stöd de behöver. Men det måste finnas en rimlig avvägning mellan hur mycket tid det tar och vad man får ut från det.
Därför har Björklund helt rätt i att lärarnas roll måste stärkas. På så vis ges de förutsättningar för att kunna lära ut. Men att stärka en yrkesgrupps status är inte lätt. Enligt Lärarförbundet kommer det att fattas 43 000 lärare år 2020 och dessa tomma platser ska inte bara fyllas. De ska helst fyllas med kompetenta personer med en pedagogisk förmåga och vilja att lära ut. För att lyckas krävs högre löner, mer resurser och lägre arbetsbelastning.
En lärares fokus måste få vara att lära ut. Att ge eleverna förutsättningar att nå kunskapsmålen. I många fall borde skolorna anställa personer på administrativa tjänster, ansvariga för att sammanställa telefonlistor, kopiera, rapportera in närvaro i datorer, skriva veckobrev och så vidare. Men till det har få skolor resurser.
Lärarlönerna är som sagt i stort behov av att höjas. Björklunds svar har varit förstelärare. En karriärmöjlighet där duktiga lärare befordras och får 5 000 kronor mer i lönekuvertet. Nu föreslås även förste-förskollärare. Men har reformen utvärderats ordentligt? Bland lärare hörs olika inställning. Rektorer tenderar att på förhand ha bestämt vem de tycker bäst om. Motivationen hos lärare som inte blir befordrade sjunker. Vad ska min kollega sedan tjugo år lära mig, frågar man. Naturligtvis måste kollegor kunna acceptera att andra blir befordrade. Men när man väl blivit befordrad finns inget mer att sträva efter.
Förstelärare är därför en god ambition och ett bra steg på vägen, dock inte den karriärmöjlighet den bör vara. Det behövs mer än nya namn på tjänster. Reformer måste utvärderas utifrån hur de stimulerar utlärning och effekt för eleverna och de generella lönenivåerna måste upp.