V i vann inte jobbfrågan. Med tanke på att Socialdemokraterna hade få politiska förslag är det ett lågt betyg för oss.
Moderaterna kan konsten att såga sig själva och motståndarna i samma andetag. Det är vad Hans Wallmark och Per Nilsson, ansvariga för partiets valanalys, levererar i en debattartikel (DN 28/11). Trovärdigheten ifråga om jobben är en starkt avgörande faktor när svenska väljarkåren går till valurnorna.
Analysens kritik mot en idéfattig integrationspolitik äger också sin rätt. Människor är villiga att öppna sina hjärtan, men det kräver också ett antal konkreta svar på hur öppna hjärtan faktiskt kan hjälpa och lösa svårigheter. Resultatet blev att SD – ett parti som helt saknar integrationspolitik – vann Moderatväljare.
Wallmark och Nilsson pekar också på välfärdsfrågorna, som på ett närmast cykliskt sätt återkommer som avgörande frågor med några vals mellanrum. Tydligare svar på de sociala utmaningarna är ett måste, inte bara för Moderaterna utan också för partier som Centern och Folkpartiet.
Det räckte inte med Sveriges två kanske mest populära politiker under 2000-talet, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, för att vinna en tredje mandatperiod. Inte om lådan med nya idéer står tom.
Allt måste svepas in i ett större sammanhang, en sammanhängande berättelse. När Alliansen vann valet 2006 – och säkrade egen majoritet i riksdagen – var det med en helhet som var byggd runt arbetslinjen. Behovet av jobbtillväxt i ett sammanhang, inte bara för att det gav skatteintäkter, utan också för att ökad tillväxtkraft sprang ur människors frihet från förmynderi och makten vet alltid bäst-politik.
Bilden av ett samhälle där det lönade sig dåligt att anstränga sig extra gav genklang hos väljarna. Ett samhälle som vill ha fler arbetade timmar måste gynna den som faktiskt arbetar mer. Förändringarna behövde börja redan med en skola där stark begåvning och hög studiemotivation fick svagt understöd och där drömmen om fler på högre utbildning löstes med allt lägre kunskapskrav. Landsbygden hade förminskats till ett stödområde, inte en källa till tillväxt och nyföretagande. En orimlig fastighetsbeskattning stärkte bilden av en maktfullkomlig stat. Illa konstruerade regelverk försvårade för människors skaparkraft som entreprenörer och företagare. Kvinnodominerade yrkesområden behövde befrias från offentliga monopol. Till detta sade väljarna: ja tack!
Moderaterna – och Alliansen – förlorade inte valet 2014 på en enda fråga eller ens tre. Nederlaget var en följd av att berättelsen tunnats ut. Regerande har den effekten. Alliansen hade inget motmedel mot den dagliga nednötningen av det egna idé- och inspirationslagret.
Regeringen förlorade, utan att de rödgröna vann. Det blev ett protestval mot i första hand Moderaternas brist på nya idéer. Därför ser riksdagen i dag ut som den gör.