De två stora partierna styr tillsammans i Gnesta. På samma sätt som Socialdemokraterna och Moderaterna kommer att göra i Strängnäs de kommande fyra åren. Det nya partipolitiska klimatet där antalet partier gör det mer komplicerat än tidigare att samla majoriteter, kan inte illustreras mer tydligt.
S och M är två partier med erfarenhet av att styra. De har partigrupper som förstår att makten har ett pris. I ett svårt läge kan de hitta varandra, alla hårda ord till trots. Det nya styret öppnar också för en ny opposition, där Centerpartiet och Miljöpartiet är nästan lika stora. Förutsättningarna för en opposition som sätter press på majoriteten – grönt mot betong – är goda. Så länge C och MP kan komma överens om tagen – och vem som ska bli oppositionsråd.
Sett till valresultatet är den nya majoriteten ändå en överraskande konstruktion. Det parti som förlorade mest i valet, Socialdemokraterna, sitter kvar. Miljöpartiet, som ökade sitt väljarstöd, blir av med makten. Centerpartiets framgångar i Allianssamverkan leder enbart till fortsatt opposition, medan Moderaterna avgör spelet om makten. Intressant är också att Socialdemokraterna, som har dragits med illa dold intern osämja, lyckades bli eniga om M-samarbetet.
Tiden efter valet har varit full av turer mellan och inom partierna. Bara för någon dag sedan backade Vänsterpartiet ur ett möjligt samarbete med M, C och FP. Det har varit så jämnt i mandatfördelningen att scenarior där lottning, som skulle avgöra vart det sista mandatet i kommunstyrelsen skulle gå, också har varit uppe för diskussion. Miljöpartiet har fört samtal både med S och med Alliansen. I det senare fallet fanns ett politiskt utkast att ta ställning till, men där Moderaterna till slut valde en annan väg. Kanske blev det för grönt med både C och MP. Kanske krävde de mindre partierna mer än vad det stora var villigt att ge i form av makt och position.
Ett önskemål som sannolikt förenar många Gnestabor är att den osäkerhet och fladdrighet som har präglat den senaste mandatperioden nu är historia. S och M-koalitionen riskerar förvisso att bli mycket av förvaltning, men då är det viktigt att förvaltningen lever upp till vad Gnestaborna kan förvänta sig.
Samtidigt finns skäl att beklaga att Allianssamarbetet har nått en tillfällig slutpunkt i Gnesta. De fyra partierna har samarbetat tätt ända sedan 2002 – det vill säga före Alliansens egentliga bildande i rikspolitiken. Tolv år senare är läget ett annat. Moderaterna har bildat majoritet med Socialdemokraterna. Kristdemokraterna har förlorat sin plats i fullmäktige. Bara Centerpartiet och Folkpartiet står håller ihop.
Vänskaper försvinner inte över en natt, vilket tål att tas till vara. Även om S och M kommer att kunna styra som de vill, bör de arbeta för ett konstruktivt samarbetsklimat mellan kommunledning och opposition. Gnestas centrala framtidsfrågor behöver det.