Allt är inte boende-relaterat. 2024 var Arne Alligator en del av underhållningen.
Bomässan på Rosvalla har länge varit ett strålande exempel på att folk gärna betalar för att se reklam, omfamnas av kommers och övertygas om att köpa grejer. För att den helheten passar många.
Många har hittat dit. Vi betalar, betraktar och botaniserar. Det pratas med banker och byggare. Det snackas bygglov och barnunderhållning, smink och spackel. Några funderar över vin och delikatesser. Andra snackar värmepumpar, vårlökar och design.
Vi betalar inträde till mässan för chansen att se mer av allt – på en och samma gång. I vimlet blir det en del hel bonus också, vi får möten och samtal med andra och varandra. 2019 firade Bomässan 25 år och noterade rekordmånga besökare i Rosvalla. Men det kan svänga snabbt.
Bomässan fick ett tvärt avbrott när pandemin slog till. De strikta restriktionerna gjorde stora folksamlingar omöjliga. Många vanor kom av sig. Att det blir hack i kurvan som nu är inte orimligt.
Vanor förändras. Över tid väljer vi ibland andra beteenden och prioriteringar, ofta i flock. Just nu handlar mycket om egen vardagsekonomi.
Nyköpingsborna är inte vana vid inflationssamhället längre. Många unga har aldrig upplevt detta tidigare.
Vi har haft ett inflationstryck som vi inte har sett maken till på snart 35 år. Allt såg sedan ut att ha lugnat ned sig något, men nu ser vi stigande matpriser exempelvis. Allt har gjorts svårare, skakigare och svagare, främst på grund av Rysslands aggressionskrig – men nu också USA:s ryggradslösa nya ledning.
Dyrtider är speciella. Därför tvingas Bomässan leta efter nyckeln till publikens hjärta.
Vid matbordet suckar vi över matpriser. Vi omprövar nödvändigheten i våra tv-abonnemang, dagens lunch och inköp av kläder. Regeringsunderlaget har för sin del prioriterat billigare diesel utöver invandring och kärnkraft.
Men lönerna följer inte med i kostnadsökningarna. Fler behöver vända på slantarna. Det är en given anledning till att ”det är för dyrt” blir en för enkel förklaring till varför färre hittar till ett evenemang som Bomässan. Det är mer komplicerat än så.
Att gå in kostar motsvarande två och en halv dosa snus. Vad bygger betalningsvilja? Faktisk kostnad är en sak, vad vi max kan tänka oss att lägga ut. Men i vågskålen finns också att det ska vara värt vår tid, jämfört med vad vi hade kunnat göra i stället.
Bomässans tid behöver inte alls vara förbi i Nyköping, men den mår säkert bra av att ”vända på alla stenar”.