Målet avgjordes vid Attunda tingsrätt. Domen meddelades i förra veckan.
I förra veckan meddelades domen mot den centerpartistiska regionpolitikern i Stockholm. Han dömdes för sexuellt ofredande mot barn, efter att ha onanerat framför en 13-årig pojke på Roslagsbanan. Händelsen har uppmärksammats i media och fångades bland annat upp av lokaltågens övervakningskameror, som även visades i TV4-programmet Efterlyst.
Påföljden blev villkorlig dom - utan att behöva betala böter. Trots att huvudregeln i svensk rätt är att villkorlig dom ska förenas med böter, bedömde tingsrätten att det fanns särskilda skäl att frångå huvudregeln i detta fall. Detta eftersom det saknades skäl att ifrågasätta lokalpolitikerns uppgift om att han på grund av händelsen inte längre kunde arbeta som politiker och att en fällande dom skulle innebära att han helt skulle förlora sin inkomst.
Lokalpolitikern erkände gärningen, men bestred ansvar och menade bland annat att han inte förstod barnet var under 15 år. I och med att brottet fångades på film och att en friande dom, för förvisso en icke-jurist, kändes rätt avlägsen blev den fällande domen nog den bästa möjliga för den lokalpolitikern.
I magen känns domen väldigt fel. Ett sexuellt kränkande, mot ett barn, kan givetvis skapa stora sår hos personen. Barnet har själv uppgett att hen uppfattade situationen som otäck. Brottet kan ge ihållande trauman för barnet. Att barnet ska vara rädd för att riskera att möta sin förövare igen, på Roslagsbanan eller annan plats, känns väldigt, väldigt fel.
Samtidigt har ju domstolen dömt utifrån rådande lagstiftning. Utifrån de så kallade billighetsskälen är domen om villkorlig dom, utan böter, förenlig med vad lagen faktiskt anger. Det är ju uppenbarligen inte hos domstolen som det eventuella felet ligger.
En möjlig lösning på detta problem – att personer som sexuellt ofredar barn inte döms till fängelse – skulle kunna vara att klassificera sexuellt ofredande mot barn som ett så kallat ”artbrott”. Det skulle innebära att det i regel utdöms ett kortare fängelsestraff. Artbrott är ett brott som enligt svensk rätt anses vara av sådan karaktär att det finns särskilda skäl att särbehandla brottet vid påföljdsbestämningen. Idag är bland annat narkotikabrott som inte är ringa, grovt rattfylleri och mened så kallade artbrott.
Men enligt hovrättspraxis hör inte sexuellt ofredande mot barn dit. Detta trots att en del andra sexualbrott mot barn utgör artbrott. Dit hör bland annat vissa barnpornografibrott och sexuellt övergrepp mot barn. Det är alltså inte helt orimligt – eller avlägset - att även sexuellt ofredande mot barn skulle kunna ingå i kretsen av ”artbrott”.
I just lokalpolitikerns fall ansåg tingsrätten att det, med hänvisning till brottets ”art”, saknades skäl att bestämma påföljden till fängelse. Hade brottet sexuellt ofredande mot barn ansetts vara ett artbrott, hade ett kortare fängelsestraff utdömts.
Borde lokalpolitikern dömts till fängelse? Det hade kanske känts lite bättre i magen i alla fall.