Sverige har fått många nya medborgare på kort tid, människor som tvingats fly svåra konflikter och kommit hit som flyktingar. En av de utmaningar samhället ställts inför till följd av detta är att hitta bostäder. Vi har redan bostadsbrist i princip i hela landet på grund av vårt dysfunktionella regelverk för byggande, det gör problemet än mer påtagligt. Under den senaste tiden har Migrationsverket letar efter vartenda tomt vandrarhem och gammalt hyreskomplex på varenda bruksort för att hitta någonstans till alla att bo. Flera fall har avslöjats där oseriösa aktörer håvat in pengar genom att erbjuda undermåliga platser. I Sörmland har Flens kommun dragit ett tungt lass och varit en av de kommuner som tagit emot absolut flest. Vid sommaren 2014 hade hälften av alla flyktingar till länet flyttat just dit.
Kristdemokraterna har lagt fram ett paket av nya förslag som berör frågan om boende för nyanlända. Det hedrar dem att de försöker göra något konkret åt problemet genom faktiska förslag. I grund och botten handlar det om att bostadsmarknaden inte fungerar, vare sig för nyanlända, studenter eller andra grupper. Att KD därför föreslår sådant som regelförenklingar och byggande av modulbostäder är mycket bra. Det är åtgärder som kommer krävas oavsett om man diskuterar specifikt flyktingmottagande eller inte.
Deras andra förslag om just asylboenden och regler kring dessa är något mer komplicerade. Den senaste tidens berättigade kritik mot lurendrejeri i tillfälligt-boendebranschen gör att många fler än KD nu höjer rösten för att Migrationsverket själva ska äga och driva asylboenden. Det skulle inte nödvändigtvis göra saken bättre. Ett flertal skrämmande rapporter visar hur dysfunktionell myndighet Migrationsverket är just nu, att den ska få än mer ansvar ter sig inte som lockande.
Slutligen finns det även förslag om ebo – den lagstiftning som gör det möjligt för nyanlända att välja eget boende. Den har kritiserats tidigare från socialdemokratiskt håll och nu senast i KD:s förslag. Som frihetlig blir det dock väldigt svårt att motivera varför vissa människor inte ska ha rätt att bosätta sig var de vill bara för att de är flyktingar. Många gånger blir det trångbott, för man väljer att bo med släkt och vänner. Den bedömningen måste ändå vara individernas egna att göra, trots att förhållandena kan kritiseras. Bättre då att vi försöker ta tag i grundproblemet med hinder för ökat byggande än att staten ska få gå in och bestämma mer över människors val.
Hanna Marie Björklund