Att Sverige har en svår bostadssituation är vid det här laget allmänt erkänt. Det är en av de stora utmaningar som väntar på nya lösningar och svar från den nya regeringen. När den nya bostadsministern Mehmet Kaplan (MP) så äntligen kom med sitt första stora utspel i form av en artikel om hur han tänker hantera frågan var det beklämmande att det var så innehållslöst (DN 17/3). Även retoriskt är texten är svår läsning att uthärda även för den tålige.
Att Sverige har bostadsbrist konstateras 16 gånger i artikeln, vi har bostadsbrist, särskilt drabbar bostadsbristen unga och andra utsatta grupper, vi behöver därför bygga mer för att vi har bostadsbrist. Ungefär så låter det rakt igenom.
De konkreta förslagen är det mer ont om. Egentligen upprepas bara samma konstateranden om igen utan att Kaplan går vidare till att bemöta dessa med förslag på lösningar. Något kan skymtas om modulbostäder, medfinansiering med kommuner, större konkurrens i byggsektorn och enklare byggregler. Inget sägs dock om hur konkurrensen ska öka, eller vilka byggregler man är beredda att avskaffa.
Det finns ett flertal strukturella problem med bostadsfrågan. Som konstaterats på denna ledarsida tidigare är det en kombination av dåligt konkurrensutsatta stora bolag och en dåligt fungerande marknad, de statliga subventionerna, styrningarna och reglerna omöjliggör i sin tur mer konkurrens. Så länge vi inte har marknadshyror, snabbare processer och enklare upphandlingar får vi inte större konkurrens och då kommer de stora byggbolagen fortsätta agera feta katter och inte ta några risker.
För att motverka den här negativa spiralen där dåligt fungerande, både offentlig styrning och marknad, förstärker varandra måste några mer radikala omtag göras. Modulbostäder är ett av de i dag mest intressanta förslagen men kräver några regeländringar.
Efter att ministerns text publicerats blev replikerna många, även från ungdomsförbunden till den egna regeringen. Den besvikna tonen visar att många hade förväntat sig mer. Att få makt är alltid sötsurt, trevligt att äntligen bestämma, men lätt att göra sina anhängare besvikna när alla förväntar sig så mycket. Både integrationsfrågan och bostadsbristen är två stora samhällsutmaningar som regeringen nu uttalat sig i. När de äntligen fick chansen att komma med sina egna svar på dem visade sig svaren vara extremt utspädda. I princip bara retorik och positionering. Det kan inte duga ens för de egna.
Hanna Marie Björklund