Rubrikerna på senare tid har handlat om att Sverige med hjälp av FRA-lagen har spanat på Ryssland. Ingen bör vara förvånad. Det var själva huvudsyftet. Uppgifterna ska USA sedan ha fått ta del av via ett svensk-amerikanskt samarbete. Ingen bör vara förvånad. Kunskaper om andras förehavanden är en säkerhetspolitisk handelsvara.
Sverige har utbytt information med USA och Nato sedan 1950-talet. Neutraliteten var aldrig så helig att det inte gick att rucka på den för att nå specifika mål. Sverige är i dag alliansfritt, men också en del av EU:s gemensamma åtaganden för andra och för varandra. Det säkerhetspolitiska avståndet till Nato är betydligt kortare än det till Ryssland.
Utvecklingen i Ukraina är ett mycket tydligt exempel på hur detta spelar roll. Sverige är en tydlig röst för att Ryssland inte ska kunna tvinga Ukraina att välja bort EU-samarbete. Ryssland ser å sin sida ett ukrainskt närmande till EU som en ökande vänskap med Natoländer. Detta är storpolitik – vid sidan av att den kaotiska ukrainska inrikespolitiken som handlar om så mycket mer än stora motsättningar mellan Rysslands- och EU-vänner.
Oron i öster visar också varför Sveriges intressen gynnas av att underrättelsetjänsten har rimliga möjligheter att skaffa sig kunskaper om vad den stora grannen i öster gör och tänker göra. E-posttrafik till och från Ryssland går via Stockholm. Hellre agera än att tvingas reagera. Vad Sverige sedan får i utbyte mot att USA får del av informationen vet vi inte. Tjänster och gentjänster är centrala delar i de flesta underrättelseverksamheter.
Å andra sidan finns det ingen given anledning till att ideligen utöka myndigheternas befogenheter inom ramarna för FRA-lagen. Riksdagsledamoten Fredrick Federley (C) har helt rätt: ny lagstiftning måste få vänta (SvD 7/12). Två viktiga utredningar måste till först. Integritetskommissionen ska ta ett helhetsgrepp för att granska all lagstiftning som gör intrång i den personliga integriteten. FRA-lagen har snart verkat i fem år – och den ska också utvärderas.
I SVT:s Agenda (8/12) ställde Miljöpartiets Åsa Romson krav på att den kontrollinstans som finns för FRA-lagen ska ha plats för samtliga riksdagspartier. Det är också ett rimligt krav, om nu målet inte är ett storebrorssamhälle.
Det må vara frestande att ge staten mer makt över det staten anser sig behöva få ta del av. Ibland finns det i stället ett samhällsvärde i att avstå från utökade befogenheter. Det är ingen hemlighet att digitala sökningar ger ett omfattande material i retur. I detta finns sådant som inte får hanteras under FRA-lagen. Därför diskuteras nu att FRA ska ges ökade möjligheter att lagra personuppgifter. Det är inte aktuellt. Alliansen och Socialdemokraterna har först att leva upp till allt de har lovat medborgarna i form av integritetsskydd.