Riksbanken gick ett steg längre än vad alla förväntade sig och sänkte styrräntan till noll. Framför allt är det symboliken av en nollränta som skapar rubriker. I sak är det en sänkning från nästan noll till noll. Det är historiskt lågt.
Det betyder att sparade pengar på vanliga bankkonton betalar sig sämre. Kronans värde faller. Utlandsturism blir dyrare och importen likaså.
Trots att både tillväxt och sysselsättning under Alliansens avslutande år vid makten har varit hyfsad har inflationen inte ökat som förväntat. Problemet är att det är för få som vill låna pengar, för få som vill ta risker.
Inte blev det bättre av S+MP-regeringens budget, en våt, kall filt över företagsambitioner och riskkapital. Det blev en dyrköpt vänstersväng som slår mot det privata näringslivet. Riksbanken försöker å ena sidan få upp företagens lust att låna, medan regeringen minskar vardagsmarginalerna och beskriver vinster som ondskans verktyg. Det är inget samspel att vara stolt över.
Riksbankschefen Stefan Ingves fokuserar nu bara på inflationsmålet. Risken för en bostadsbubbla – och de konsekvenser en sådan skulle få – lämnar han åt regeringen att hantera. Priserna stiger för bostäder liksom hushållens skuldsättning. Risken för en lånebubbla markeras särskilt av Riksbanken med anledning av nollräntan.
Några politiska åtgärder som snabbt ökar tillgången på nya bostäder är inte i sikte. Regeringen tvingas därmed att fundera över andra åtgärder för att begränsa hushållens skuldsättning. Amorteringstvång är en möjlighet och sannolikt lättast att komma överens om politiskt. Den som lånar till en fastighet måste betala av på sin skuld.
En annan möjlig åtgärd skulle vara förändrade ränteavdrag, där höga räntekostnader i dag ger sänkt skatt. Detta lyfte förre Moderatledaren Fredrik Reinfeldt redan i valrörelsen 2006. Då var målet att hålla tillbaka bopriserna när fastighetsskatten blev till en fastighetsavgift. Reinfeldt fick backa då, men den här frågan kan mycket väl återkomma. Räkna i så fall med ett förslag om avtrappning av avdragsrätten i någon form.
Ett annat sätt att hålla tillbaka bostadspriserna är att återinföra fastighetsskatten i någon form. Det vore ytterst kontroversiellt. Bara dagar före valet lovade Socialdemokraterna högt att inte återinföra skatten på fastigheter. Vi talar i så fall om ett löftessvek bortom allt som hittills har svikits.
Till saken hör att en illa samspelt regering med svagt stöd i riksdagen vare sig har mod eller kraft nog att ta de riktigt svåra besluten. Stora förändringar kräver samförstånd över blockgränsen – och då sannolikt i en bredare uppgörelse om skattesystemet i sin helhet.