Centerpartiets avgående partiledare Muharrem Demirok talar ut i DN. Det är hårt och nådelöst i politikens yttersta elit.
För att fler väljare ska hitta Centerpartiet igen, behöver partiets mest framträdande namn bli något som kliver in och tar plats direkt.
I vår tid har du inte många sekunder på dig på att bli sedd, det är ännu svårare att bli igenkänd - och politik är sällan något lättsålt, för den som vill vara seriös.
Du ska konkurrera med allt från Love is blind till den amerikanske presidentens senaste galenskaper. Ge hopp om bättre tider, bättre liv för fler och ett mer levande land från Treriksröset till Trelleborg.
Varför blir det stökigt i ett parti som Centerpartiet? Oftast för att det upplevs som att för lite händer när något måste hända, under en längre tid. Det ger en negativ spiral som är supersvår att bryta. Utan ett rejält omtag, bättre stadga och en rejäl ommöblering kör det snart fast igen.
I en stor intervju i DN berättar den avgående Centerledaren Muharrem Demirok om varför han valde att lämna sitt uppdrag. Han är besviken och bitter på de läckor som uppstod inifrån partiet om interna frågor. Det ska han förstås vara. Det var inte så här det var tänkt. Men det blir sällan så i politikens yttersta elit.
De inom partiet som tyckte att Demiroks ledarskap hade nått en punkt där det inte längre fungerade, har förstås en annan bild. Men det är historia. Jakten på en ny partiledare är det som räknas.
Hur kan ett parti som C kliva fram som något nytt och samtidigt välbekant?
Det kan vara så att Centerpartiets valberedning letar efter en egen variant av Stefan Löfven. En ny ledare som är och låter som centerpartist i en tid där den bilden är suddig.
Vem går hem i stugorna och framstå samtidigt som något fräscht nog för att ägna lyssningstid åt? Samma samma är svårsålt, för att inte säga omöjligt att sälja. Det är ett helsike att vara valberedning. Det är lätt att låta förhoppningar gå före krass analys – och svinsvårt att hitta rätt.
Den som har roligast vinner, brukade Maud Olofsson predika. Just nu är det inte så glatt. Valberedningen behöver hitta guld i ganska nedsliten terräng.
Så sent som i veckan meddelade LRF:s vd Anna-Karin Hatt - och tidigare minister för Centerpartiet, att hon inte kandiderar till ny partiledare.
Utvecklingen så här långt har mer bestått av möjliga nya ledare som tackar nej, inte minst två tidigare framträdande personer som Emil Källström och Anna-Karin Hatt. Källström som var ekonomisk-politisk talesperson under Annie Lööf – och markerade sitt nej tidigt i processen, Hatts nej kom först i förra veckan.
Det enda namn som inte har hamnat i nej-filen är Muharrem Demiroks egen ekonomisk-politiske talesperson Martin Ådahl, tätt knuten till den förra partiledarens ledning. Andra namn som bubblat tidigare är det väldigt tyst om, som Elisabeth Thand Ringqvist, Ulrica Liljeberg, Daniel Bäckström och Helena Lindahl.
Vi vet inte om det finns fler kandidater – processen är ju tänkt att vara stängd till dess att valberedningen ger besked om någon vecka. Men startfältet är nu oroväckande tunt.