Centerrörelsen har inlett sin partistämma i Falun. Det är ett parti i viss medvind och med ett självförtroende som pekar uppåt. Men utan regeringsmakt.
Medan övriga partier inom Alliansen har våndats av hur de ska hantera och reagera på migrationens högaktuella utmaningar, med flyktingmottagning och integrationsansvar, har centerdebatten varit lugn. Partilinjen har inte förändrats. Den som flyr från krig och förtryck ska mötas med en välkomnande attityd. Migrations- och integrationspolitiken har mer praktiskt fokuserat på att det offentliga och arbetsmarknaden bättre ska stå pall för nya utmaningar. Statsmakten måste se till att kommuner och landsting ges rimliga förutsättningar att göra det de ska när fler flyktingar söker skydd och hjälp.
Med ord som närodlat och hållbart har partiet tagit sig an såväl lokala som globala utmaningar. I regel landar Centern numera i ställningstaganden som kan sägas vara både gröna och liberala. Företagandepolitiken är ett sådant exempel. Det har fått till följd att slitningarna mellan stad och land är få. Detr är bara i förslag som offentliga stödköp av mjölkprodukter för att undsätta krisdrabbade mjölkbönder som det kan anas protektionistiska instinkter. Där är linjen att uppmana konsumenter och livsmedelskedjor att visa på frivilligt engagemang betydligt mer aptitlig. Krav på sänkta kostnader i form av skatter och avgifter likaså.
Centerpartiet har, med det först så utskällda idéprogrammet, vågat förändras och mötts av en positiv effekt. En opinionsmätning som DN refererar (23/9) visar att partiet har goda förutsättningar att öka sitt väljarstöd inom Alliansgemenskapen. Partiledaren Annie Lööfs relativa popularitet väger tungt, inte minst bland moderatväljare.
Den fråga på stämmodagarna som tydligast av allt kommer att definiera partiets förändringsvilja berör ett svenskt medlemskap i försvarsalliansen Nato. Centerpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna under efterkrigstiden varit en tydlig röst för en försvarspolitik fristående från allianser. Ett pragmatiskt samförstånd mellan bonde- och arbetarrörelser har bildat grunden för detta. Rötterna går djupare än så. Medan kungar och herremän har gått i krig har bondens intressen alltid varit fred. Hellre arbetskraft till skörden än utskrivningar till slagfälten. Likväl har där funnits en försvarsvänlighet, ett skydd för egendom, mot plundring, övergrepp och förödelse.
Det sistnämnda är nyckeln till nya slutsatser. Tider förändras. Det nationsindelade Europa må sprattla till då och då, men i mötet med en allt mer globaliserad vardag har en säkerhetspolitik i gemenskap med andra liberala demokratier kommit att bli allt viktigare. Totalitära, hårt upprustande regimer ger upphov till nya riskfyllda scenarier. Svensk strategisk säkerhet hänger tätt ihop med finsk, men även estnisk, norsk, dansk, lettisk, polsk och litauisk. Därför Nato – i sällskap med Finland.