Vid årsskiftet höjdes marginalskatten i Sverige, den som tjänar över 50 000 kr i månaden betalar nu ytterligare tre procent i skatt utöver den gamla nivån. Det innebär att Sverige åter intar den absoluta toppositionen i världen vad gäller marginalskatt och att vi åter har över 60 procent skatt för höginkomsttagare. Regeringen genomför detta för att få in mer resurser till sina reformer och de ökade utgifterna, men risken finns att skattehöjningen inte kommer ge en enda krona till kassan utan snarare kosta staten pengar.
Anledningen till detta är enkel. Om jag är exempelvis läkare som tjänar runt 50 000 och får valet att jobba övertid, hur bedömer jag då om det är värt det? Jag kan åka hem till familjen och hinna ta en runda med disken, eller så tar jag det där övertidspasset och jobbar två timmar till. Om skatten är på en sådan nivå att jag inte ens får behålla hälften av pengarna jag tjänar de där timmarna är sannolikheten hög att jag tar beslutet att avstå. Det finns en gräns för hur mycket man orkar jobba gratis.
Den här effekten, att det totala antalet arbetade timmar i samhället sjunker om marginalskatten blir allt för hög är inget som regeringen räknat på. Man går bara efter sina gamla klyschor och ideologiska slagord som säger att de rika alltid kan betala mer och hånar gärna den som har invändningar med att det minsann inte är synd om den som tjänar över 50 000 kronor i månaden. Det visar i sin tur bara på hur lite de har förstått av situationen. Det här handlar inte om att det är synd om någon, utan om att när man styr ett samhälle måste man ta hänsyn till människors beteenden och vilka effekter politiken får. Ligger det verkligen i välfärdens intresse att fler människor väljer att jobba mindre?
Beslutet blir ännu märkligare när vi tar med i beräkningen att vi inte längre har en fastighetsskatt, ovanligt låg kapitalskatt och en väldigt diversifierad moms. De som verkligen är "rika" i bemärkelsen att de äger fastigheter, aktier och bolag kan fortsätta att ta ut utdelningar med låg skatt. Den som arbetar många timmar och har skaffat sig en bra utbildning ska däremot straffbeskattas i absurdum. Detta är inte bara korkad socialistisk politik, det är fegt. Det innebär att regeringen väljer att hålla fast vid systemet vi har och höja skatterna inom ramarna för det – i stället för att våga se över möjligheten till en ny bred skattereform. Något som drabbar oss alla och gör att samhället fungerar sämre.
Hanna Marie Björklund