Misstroendeförklaringen i riksdagen blev en formsak. Sverigedemokraterna stod ensamma. Regeringen Löfven sitter kvar, men den riskerar att hamna i svårare lägen längre fram i vår.
När finansminister Magdalena Andersson (S) i går meddelade att regeringen skriver ned sina egna prognoser för tillväxten var det åter med grundberättelsen om att statens lador står tomma. I regeringens tappning är detta en omskrivning för att statsfinanserna går med minus.
Statens utgifter ökar. Sjukförsäkringen är en faktor. Migrationspolitiken – om än tillfälligt – är en annan. De växande kostnaderna för sjukfrånvaron riskerar att skapa långsiktiga problem. Det är allt annat än smärtfritt att bromsa en sådan utveckling. Minns hur regeringen Persson kände sig så bakbunden att den öppnade för en systematisk ökning av antalet människor som ansågs behöva sjukpension.
Jobben växer inte heller till i den omfattning som regeringen hoppades på. Oron i omvärlden och den svaga europeiska konjunkturen bidrar förstås. Däremot är det upp till varje regering att bedöma om en samverkan med näringslivet eller en konfrontation bidrar till bästa möjliga arbetsmarknadsklimat.
I den budget som föll i julas var fokus satt på konfrontation. Uppgörelserna med Vänsterpartiet kom till ett högt pris. Redan före budgetkaoset hade Löfvens regering börjat nöta ned näringslivets goda vilja. I slutet av november varnade fyra av Sveriges mest kända företagare för att regeringens politik präglas av en misstänksamhet mot företagare. "Det riskerar att bli en framtida hämsko för hela vårt samhälle" skrev Antonia Ax:on Johnson, Rune Andersson, Olof Stenhammar och Dan Olofsson (DN 29/11).
Decemberöverenskommelsen med Alliansen må ha skapat stabila politiska förutsättningar och än så länge är det Alliansens budget som gäller. Men framtiden då? Tja. Företagen misströstar. Hushållen oroar sig mer och hoppas mindre. Konsumtionen tappar fart och kraft. Det är sådant brukar leda till att lador töms. Inför vårbudgeten talar regeringen återigen om höjda skatter på att anställa. Det är inte reformer som lyfter framtidstron hos företagen och ökar inte viljan att anställa. Risken för fler tillväxthämmande förslag är tydlig.
Decemberöverenskommelsen har gett finansminister Magdalena Andersson en chans att reparera en del av skadorna från höstens vänstersvängar. Här finns en chans att lappa på relationen till de som skapar nya jobb på den privata marknaden: företag och företagare. S och MP verkar i stället redo att tänja på överenskommelsens möjligheter så långt det går åt andra hållet. Det är riskfyllt. Alliansen lovade bort mycket strax före nyåret, i utbyte mot långsiktigt stabila parlamentariska förutsättningar, men inte möjligheten att själva använda en misstroendeförklaring.