Efter att antal integrationspolitiska utspel från Allianspartierna de senaste månaderna var vi nog många som väntade på regeringens drag. Nyfikna på vad de sittande makthavarna egentligen har för förslag för att förbättra integrationen och nya medborgares möjlighet att komma i arbete.
Torsdagens utspel på Dagens Nyheters debattsida var det svaret. Här lade Socialdemokraterna och Miljöpartiet fram sin programförklaring kring migration och integration. Ett förslag som innebär, ja, vad då? En första spontan känsla för den som läser texten är att det i princip helt saknas ett enda konkret, genomarbetat förslag. Texten är mer till för att sätta tonläget. Det är väl bra på sitt sätt, men problemen med integrationen blir inte åtgärdade av tyckande och fina ord, en konkret reformagenda krävs. Det är inget annat än sorgligt att det helt saknas när Sveriges regering går ut och ska tycka till om en stor samhällsutmaning.
Debattartikeln fokuserar på fyra områden, varav det viktigaste är jobb och utbildning. Här har man adopterat flera av Centerpartiets formuleringar kring snabbare validering för att snabbare komma i jobb. Dock utan att säga mer konkret vad som ska göras. Ska SFI stärkas? Eller ska Migrationsverket få mer resurser till validering, det vill säga bedömande och bekräftande av utländska examensbevis och kompetenser? Däremot konstateras att "arbetsmarknadens parter har en viktig roll att spela". Jaså? Det är alltså fack och arbetsgivare som på något sätt ska få fram ökade resurser för att anställa fler med låg utbildning? Utan ersättning från stat och regering, förmodligen.
Vidare talas det om att förskolor och skolor måste ha resurser nog att ta emot nya barn, och att "alla kommuner ska bidra", även civilsamhället sägs ha en viktig roll i att integrera. Man säger inget om det kontroversiella förslaget att alla kommuner ska tvingas ta emot en viss kvot flyktingar, eller om statsbidragen till kommuner och civilsamhället ska öka. "Ni ska göra mer, men vi kan inte betala" är attityden även här med andra ord.
Sällan har det varit så tydligt att det är tomt i lådorna på Rosenbad. Regeringen skriver i sin text att "De enskilda reformerna kommer att presenteras i takt med att detaljerna färdigställs". Alltså kanske vi kan vänta oss fler förtydliganden längre fram på dessa ovanstående områden. Hoppet är ju som bekant det sista som överger människan.
En sak är dock säker, det är omöjligt att undvika kostnadsökningar, så om inte regeringen samtidigt är beredda att se över reformer som kan ge högre tillväxt kommer det bli svårt att få kalkylen att gå ihop. Vilket i sin tur brukar innebära att förslagen antingen inte blir av, eller att tillväxten bromsas allt mer. Inget av dessa alternativ låter som något framgångskoncept för Sverige.
Hanna Marie Björklund