Just nu håller en märklig historia på att rullas upp kring Försäkringskassan. Kommunikationsdirektören befordrade sin flickvän till en viktig position och började själv godkänna hennes utlägg och lön. Samtidigt pågick ett fall där en annan chef skapat en ny tjänst och gett den till sin sons sambo. Utan att överhuvudtaget annonsera ut tjänsten allmänt först. Vilket för övrigt också var fallet då den ovan nämnda kommunikationsdirektören fick sitt jobb.
Mycket tyder alltså på att Försäkringskassan har närt en osund kultur som fått flera högt uppsatta personer att tappa omdömet. De har inte värnat principen om meritokrati. Samhällen med brist på meritokratiskt tänkande får som regel stora problem med ekonomi, tillväxt och tillit. Det fungerar inte om allt för många aktörer, och särskilt inte staten och myndigheter, prioriterar människors familjebakgrund snarare än deras kompetens. Det handlar både om demokrati och om överlevnad. Företag och institutioner som inte strävar efter meritokrati kommer inte klara konkurrensen.
Det anmärkningsvärda med situationen på Försäkringskassan slutar dock inte här. Tidningen Expressen fick nys om fallet och avslöjade det i en artikel. Detta fick bland annat till följd att den nämnda kommunikationsdirektören fick lämna sin post. Efter avslöjandet tyder nu bandinspelningar på att Försäkringskassan genom sin säkerhetsdirektör aktivt började efterforska vem som hade läckt uppgifterna till Expressen.
Detta är ytterligare ett allvarligt brott mot en annan viktig princip, nämligen rätten till källskydd. I en demokrati måste människor kunna tala fritt med medier, polis och andra samhällsfunktioner utan att deras arbetsgivare försöker leta efter bevis på att de gjort detta. En försäkran om anonymitet krävs för att människor ska våga avslöja när något olämpligt och olagligt pågår. Medierna måste kunna garantera sina källor skydd.
Den här affären har nu slutat med att Försäkringskassan blivit anmälda. Både till Justitieombudsmannen, JO, och Justitiekanslern, JK, för misstänkt brott mot grundlagen, där skyddet för uppgiftslämnare är centralt. Det är ovanligt och mycket problematiskt för ett statligt verk att dra på sig en sådan anmälan. Omdömet har uppenbarligen brustit i flera led och man har lyckats gå emot inte mindre än två viktiga principer för ett demokratiskt samhälle. Generaldirektören Dan Eliasson måste förklara sig och visa upp en plan för att åtgärda bristerna, hellre förr än senare.
Hanna Marie Björklund