Natostyrkor ska få öva och verka på svenskt territorium, om Sverige så begär detta. Det är kärnan i det beslut som Allianspartierna i regeringen tog i går. Finland står redo för att ingå en liknande överenskommelse. Beslutet ligger i linje med andan i Partnerskap för fred-överenskommelsen.
I ljuset av det som sker i Ukraina, där Ryssland för ett lågintensivt krig med hjälp av separatister och egna maskerade styrkor, har avtalet mellan Finland-Sverige och Nato förstås en stark symbolverkan. Potentiella hinder för ett snabbt gemensamt agerande vid en hotande konflikt i närområdet plockas bort.
Ett aggressivt Ryssland är inte ett direkt hot mot Sverige, men helt klart mot de baltiska grannländerna och mot stabiliteten i regionen. När Nato nu kan få grönt ljus för militära transporter genom svenskt och finskt territorium ökar också försvarsalliansens handlingsutrymme i Östersjöområdet.
Det finns ett brett stöd i riksdagen för avtalet. Enbart Miljöpartiet och Vänsterpartiet är emot. Det förstärker den djupa klyfta som S-ledaren Stefan Löfven har till sina tänkta samverkanspartier. Han slipper förvisso att behöva driva igenom det beslut som Allianspartierna nu har säkrat, men en rödgrön regering måste leva upp till innehållet.
Miljöpartiet har svårt för försvar i sig och därför även Natosamverkan med utgångspunkt i partiets pacifistiska grunder. Vänsterpartiets nej bygger på en uttalad antiamerikanism. Det USA är för, är V emot. I regeringsställning vore båda parter inbyggda svagheter i svensk säkerhetspolitik.
Övriga partier har insett att det som händer i östra Ukraina, först på Krim och genom stegvis upptrappning på andra områden, inte är något tillfälligt utan en medveten plan för att underminera de grannstater som inte böjer sig rysk vilja. Det ryska agerandet ger anledning till djup oro. Sanktionerna har hittills gett föga effekt. Natos försvar av de tre baltiska staterna mot yttre aggression behöver tillgång till svenskt luftrum och territorialvatten. Att Gotland då utgör en strategisk plats på kartan säger sig självt. Omfattande övningar i samverkan med Nato kan nu göras på ön.
Den som viftar undan Rysslands intresse för Östersjöområdet har missat de stora övningar som den ryska krigsmakten har hållit i närområdet på senare år. Hösten 2013 hölls en övning vid namn Zapad som på papperet skulle vara en samverkan med Vitryssland vid ett terroristangrepp. Den egentliga omfattningen tyder på att det var en övning för en konflikt mot en mer konventionell motpart, på en betydligt större skala.
Det nya säkerhetsläget i Östersjön är något annat än det vi såg för tio år eller femton år sedan. Det kräver en försvars- och utrikespolitik som inte låser sig i ett krisläge. Därför behövs en stark regering med en bred samsyn om hur svenska intressen – och svensk demokrati – bäst försvaras.