Miljöpartipolitikern Karin Svensson Smith skapat bekymmer för sitt parti vid ett antal tillfällen. Bland annat när hon torgförde idén om att slopa alla reseavdrag för bil och därmed effektivt strypa utvecklingen på landsbygden. Då fick Miljöpartiets dementiapparat jobba för högtryck.
Numera verkar det som att hon då och då även drömmer i vaket tillstånd.
I en intervju med SVT för en månad sedan berättade MP-politikern om en uppseendeväckande offert från China Railway Construction, ett kinesiskt storbolag som bygger höghastighetsjärnvägar. En central del i det svenska nätverket är Ostlänken, tänkt som första delen av den nya stambana som regeringen Reinfeldt tog beslut om. Sträckan Järna till Linköping beräknas stå klar 2028. Lokalt finns förhoppningar om att banan genom Sörmland ska kunna stå klar ett par år tidigare än så.
Den påstådda offerten skulle ha innehållit ett erbjudande om att bygga hela det svenska höghastighetsjärnvägsnätet för 145 miljarder – och det på bara fem år. Ostlänken-delen skulle då kunna stå klar fortare än kvickt, kanske redan 2021–2022. Hatten av för den farten – och det priset. Sådana möjligheter måste förstås granskas noga.
Problemet är att det aldrig verkar ha funnits någon offert. Karin Svensson Smith har pratat i ett otal medier om ett erbjudande som inte ens existerade.
Det är vanligt att statligt styrda kinesiska bolag slåss om jättekontrakt runt om i världen. I takt med att den inhemska kinesiska ekonomin saktar in växer behoven av att vinna omfattande utlandsprojekt. Det kinesiska bolaget har vunnit stora kontrakt i Nigera, Sydsudan och Algeriet. En bärande orsak till att priset är så pass mycket lägre jämfört med andra anses vara att järnvägen byggs på stora betongpelare fem meter upp i luften (SVT 31/8). Därmed minskar kostnaderna för markarbeten. Nog är det en intresseväckande lösning – och inget som en regering behöver mörka en inkommen offert för.
På tisdagskvällen tog Karin Svensson Smith tillbaka allt i SVT:s Aktuellt och bad om ursäkt för att hon vilselett allmänheten. Utskottsordföranden har alltså babblat i tv om saker hon inte haft en aning om. Och sedan inte sagt något om det – på en månad. Den mystiska offerten från Kina låter mer som ett Tintinäventyr än en del av svensk infrastrukturpolitik, men tyvärr är det så. Anfäkta och anamma!
Behovet av att rusta och bygga ut det svenska järnvägsnätet är allvarligt nog. Det tar gigantiska summor skattemedel i anspråk. Då måste riksdagens ansvariga utskott ledas av en politiker som ser till att hon vet vad hon talar om innan hon gör något offentligt. Som ordförande är Svensson Smith förtroendemässigt förbrukad. I en logisk värld borde regeringen agera snarast, men statsministern verkar ha fullt upp att hantera ministrar som inte heller håller måttet.