Många som lever i demokratier anklagar gärna makthavare för diktaturfasoner. De vet dock sällan vad de pratar om.
Det gör däremot journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye, som tillbringade 14 månader i ett etiopiskt fängelse. I drygt ett år förvägrades de grundläggande demokratiska rättigheter och kanske är det först då, när man tvingas underkasta sig en diktators krav, man fullt ut förstår skillnaden mellan demokrati och diktatur.
Nu är det svenska folkets tur. På tisdagar visar SVT serien Diktatorn, där åtta ungdomar stängs in i ett hus med täckta fönster, utan kontakt med omvärlden. Därinne gäller en okänd diktators regler, med ständiga utegångsförbud, timmar av gemsortering och tillsynes godtyckliga belöningar.
Undan för undan tillkommer nya direktiv och deltagarna avhumaniseras genom förbud mot privata kläder och deras förnamn byts mot nummer. Ingen vet hur man vinner de 100 000 kronor som står på spel eller vad konsekvenserna blir för den som bryter mot instruktionerna, men medan deltagarna har utegångsförbud i sina sovrum händer det att någon av de andra försvinner spårlöst. Precis som i en riktig diktatur.
Syftet med Diktatorn är att främja diskussioner om demokrati och demokratiska rättigheter. Idén föddes efter en undersökning som visade att många ungdomar i Sverige inte bara skulle kunna tänka sig att bo i en diktatur. Var fjärde tyckte till och med att det vore bra om Sverige styrdes av en stark ledare som inte behövde bry sig om demokratiska val och en hel del såg inga problem med att sälja sina röster.
Så svarar man inte om man inser vad det innebär att sakna rösträtt, rörelsefrihet och ett självständigt rättsväsende. Eller som en av deltagarna i programmet uttrycker saken: "Det här är inte att leva, det här är att överleva."
Förhoppningsvis kan serien, där ungdomarnas vardag varvas med information om verkliga diktaturer, leda till att fler förstår att det är värt att stå ut med de sidor av demokratin som de ogillar, eftersom alternativet är hundra gånger värre. Det gäller inte minst yttrandefriheten, där många borde tänka sig för innan de ropar efter förbud, när någon framför en åsikt de inte delar.
Inställningen personifieras bäst av Johan Persson, som vid presskonferensen strax efter hemkomsten från Etiopien ombads kommentera ett taskigt blogginlägg som en riksdagsledamot skrivit om honom och Martin Schibbye. Persson såg aningen förvånad ut, men fann sig snabbt: "Det är väl jätteskönt att vi lever i ett land där hon kan skriva vad hon vill".
Kanske räcker det inte med otaliga vittnesmål från diktaturers fångar. I dagens medialiserade värld behövs det kanske en såpa för att vi ska förstå värdet av demokrati.
Susanne Nyström
Liberala Nyhetsbyrån