När Nyköpings fullmäktige efter valet fick sin första miljöpartist som ordförande i Jonas Hultberg, spändes bågen högt. Den nye borgmästaren hade sin plan klar. Demokratiska processer skulle stärkas, det politiska samtalet få en vettigare ton och en mer välkomnande form. Fler skulle våga säga sitt från talarstolen.
I veckan lämnade Hultberg besked om att han lämnar sin roll. Bakom den folkvalda ytan finns en vanlig vardag också för den som utövar politisk makt. Den tid han vill ägna åt sin familj går inte att få ihop med uppdraget.
Här finns dock fler faktorer att beröra. Frågan är om Hultbergs avhopp hade kommit om det inte hade varit för vårens arvodesstrid. Förslaget om kraftigt höjd ersättning till fullmäktiges ordförande mötte där stark kritik, främst från oppositionens sida.
♥ I kulisserna bubblade även ett könsperspektiv. Varför höja nu när fullmäktige leds av en man – och inte under alla de föregående år där klubban hade svingats av en kvinna? Även om Jonas Hultberg i sin roll då och då må ha tilltalats med fru ordförande, av gammal vana från kollegornas sida, så påverkande detta kritiken mot det tänkta arvodet.
Det är skillnad på att ha 20 procent av ett riksdagsledamotsarvode i ersättning och att ha 60 procent av detsamma. Tiden som står till förfogande skiljer sig åt, inte minst för den som är yrkesverksam också i övrigt.
I Nyköping finns en relativt ny opposition, med nya ledare som gärna vill visa att inte ska bli spelpjäser i majoritetens skugga. På samma sätt som majoriteten gärna markerar vem som bestämmer. Fullmäktigeordförandens arvode är en detalj i en större kraftmätning.
Tjuvnyp och härskartekniker är trista och onödiga inslag i folkvalda församlingar. Att uppmärksamma detta som uppenbara svagheter när det kommer till att locka fler engagerade medborgare till olika uppdrag, är helt rätt. Att hantera makt handlar samtidigt om att markera vem som äger makten i relation till andra som vill ha den. Form och protokoll kan användas konstruktivt eller obstruktivt. Det ädla offras så lätt, så lätt på det praktiska genomförandets altare.
Egenintressen och ideologiska visioner blandas med gott mod. Inget är för ädelt för att ifrågasättas. Jonas Hultberg menade garanterat allvar med det han ville åstadkomma. Det är inte bara hans parti som skulle välkomna ett samtalsklimat som lockar fler att engagera sig politiskt. Fast att titulera sig borgmästare kostade nog mer än vad han anade. Det förstärkte hans roll, men inte förmågan att få alla att dra åt samma håll.
Nästa ordförande har en given utmaning. Ambitionerna att förbättra det lokala demokratiska samtalet och få fler att våga framträda i kommunens främsta demokratiska forum, är värda att hålla fast vid.