I Sverige har vi traditionellt sett ett högt valdeltagande. Svenskarna går till valurnorna för att påverka framtiden.
För många är det en högtidsdag också för vårt samhällsskick. Världen har alltför många diktaturer och totalitära styren som bygger sin makt på förtryck och våld, i en kamp mot yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Där oppositionella kastas i fängelse eller mördas. Vi behöver bara blicka österut till Belarus och till Ryssland för att hitta näraliggande exempel. Se också på den kinesiska diktaturens övergrepp mot exempelvis Hongkongs demokratikämpar, de röster som lyfts för det värdiga i fria, demokratiska val.
I Ukraina, som kämpat med att utveckla ett alltmer demokratiskt samhälle, slåss befolkningen i dag för livet för att värna sitt land och sin frihet från ockupation och angriparens mål att radera ut den ukrainska identiteten och i stället påtvinga en storrysk sådan.
I Sverige har vi friheter som många andra längtar efter, kämpar för och ibland tyvärr förlorar livet för. Rätten av rösta fritt är en sådan.
Det finns naturligtvis enskilda skäl till att någon eller några inte röstar, det är också en demokratisk rättighet att avstå, det kan vara ett medvetet val på genomtänkt grund. Men se till att inte vara den som bara ”glömmer bort” att rösta.
Det ligger i allas nytta att så många som möjligt också säger sitt. Varje röst räknas. Även om rösten läggs på ett parti som inte klarar riksdagsspärren. Summan av rösterna blir det som våra folkvalda har att navigera efter på måndag och de fyra år som väntar. Det påverkar i stort och i smått.
Vi har en robust valapparat som ska säkra att allas röster räknas rätt, att regler följs och att resultatet står på kontrollerbar grund. För ett par veckor sedan tog landshövding Beatrice Ask upp detta i sin SN-krönika (27/8). Det är ett stort, värdefullt arbete som väntar när vallokalen har stängts, efter det att du gjort ditt.