Onlinespelande behöver inte vara isolerande, men det finns förstås risker. Hur diskuterar du om dessa?
Irriterar du dig på andra föräldrars bedömningar av sina barns tid med mobilen eller spelkonsollen? Eller fokuserar du på dina? Det sistnämnda är bra och det förstnämnda handlar om att föräldrar behöver prata mer konstruktivt med varandra.
När SOM-institutet vid Göteborgs universitet frågar svenskar över 15 år är majoriteten, 67 procent, mycket positivt inställd till att minska skärmtiden för barn.
Kan vi hantera detta utan att förfalla till moralpanik? Forskarna bakom undersökningen ställer sig den frågan. Paralleller kan lätt dras till debatten om videovåld på 1980-talet, då filmer med starka våldsinslag som skulle skada unga för all framtid.
De flesta av dagens småbarnsföräldrar var inte ens födda då. Men det var – för den som då var ung – ett världsmästerskap i underskattande av ungdomars förmåga att tänka själva.
Det måste vi undvika nu. Diskussionen om skärmtid för barn studsar mellan allmänhetens föränderliga uppfattningar, ökad medieuppmärksamhet, tätt följt av folkvalda eller andra influerare som vill springa med i vindriktningen.
Men skärmar är vardag – på så många sätt. Skärmtid är ju inte bara tokerier eller gjort för att driva fram starka känslor av hat, sorg, oro eller passivitet. En del är ren nyttotid. Vi ska inte heller underskatta riskerna med det som ska driva på ett fortsatt klickande och scrollande. Sociala medier är designade för att ge snabba belöningar genom likes, kommentarer och delningar. Det kan aktivera hjärnans belöningssystem och ge beroendeliknande beteenden. Vill ha mer, kan inte sluta.
Men inget är i sig enbart ont. Sociala medier gör det lättare att kommunicera med andra, men kan också bli betydligt ytligare än ett möte ansikte-mot-ansikte. Det kan påverka hur vi utvecklar sociala färdigheter, liksom förmågan till medkänsla för andra. Online-spelande i stora mängder kan bidra till risk för isolering i sin egen vardag, men också till givande digitala samarbeten med andra.
All skärmtid är inte dålig.
Det är därför inte de andra som behöver skärpa sig i hur vi hanterar skärmar. Det är vi. Hårda regler ersätter inte sunt genomtänkta val.
Fokusera på andra sätt än slött scrollande för att utnyttja vår fria tid:
- Träning och idrott? Visst.
- Välja fysiska böcker eller kulturevenemang? Jajamen.
- Komma ut och uppleva natur och frisk luft? Absolut.
- Söka fler samtal med varandra i fysiska möten? Utan tvekan.
Se där, så formar vi ett samhälle där skärmtid finns men inte äger vår dag. Vare sig vi är vuxna eller barn.
Vad väljer du bort ditt slösurfande för?
Skärmtid är en ny faktor i en evighetsgammal diskussion. Det handlar om avvägningar mellan nyttotid och lättja, mellan solstol och städtid – och hur nästa generation ska ha gott omdöme och bli seriösa, ansvarstagande vuxna för en ny tid.
Vi som nu är medelålders blev ju det, fantastiskt nog. Och ingen tittar väl på video särskilt ofta i dag?