Vintern är för den som jobbar med jord och skog lika mycket en ständig jakt på rätt väderlek som alla andra årstider. Helst ska det frysa på ordentligt i marken innan snön kommer, för att ohyran ska dö på fälten och för att tjälen ska sätta sig så man kan köra maskiner i skogen.
Det finns få sysselsättningar och val av livsstil som är som lantbrukare, ständigt utelämnad till vädrets krafter, ständigt beroende av faktorer utanför vad man själv kan påverka. Årstidernas lopp och djurens välmående och om det kommer tillräckligt med regn. Vi må ha moderniserat och mekaniserat även denna bransch, men det är fortfarande något vi måste göra i samklang med resten av vår natur och omvärld i högre grad än mycket annat.
Väder, vind och kalvningar är dock inte det enda man har att bekymra sig för som lantbrukare i Sverige. Som om det inte var nog med naturkrafter måste man även förhålla sig till det politiska byråkratiska maskineriet. Det kan vara ett minst lika stort besvär som vilken hagelstorm som helst. Tidigare i december i år samlades så åter byråkratiintelligentian i huvudstaden för att diskutera nya pålagor och förmaningar för den ständigt krympande sektorn av lantbrukare i vårt land. Det var nämligen dags för Konjunkturinstitutet att presentera de nya skatterna för Sveriges bönder. Handelsgödsel, högre skatt på bekämpningsmedel, koldioxidutsläpp och energi blev notan.
Samtidigt i en annan del av tjänstemannakorridoren sitter Konkurrenskraftsutredningen och får betalt för att utreda det rakt motsatta, hur svenskt jordbruk ska kunna bli mer lönsamt, få högre tillväxt och skapa bättre jobb. En ledtråd hade ju kunnat vara att gå på sina kollegors seminarium några rum bort och sedan rekommendera att inte införa dessa nya skatter.
Sveriges bönder är extremt hårt pressande av konkurrens utifrån. Sverige, både i from av konsumenter och det offentliga, vill gärna köpa livsmedel och råvaror som producerats till lägre standard än de svenska motsvarigheterna, men de vill inte ge svenska producenter en chans att producera sina varor på samma sätt. Förslag om lättnader i regleringar och miljöregler möts med upphetsade skrik om djurplågeri och förstörd natur, trots att det svenska lantbruket är bland det säkraste, renaste i världen.
Inför det nya skördeåret kan svenska bönder bara hoppas på bra väder, och att inte allt för många av de nya rödgröna straffskatterna går igenom.
Hanna Marie Björklund