Under onsdagen kom beskedet att journalisterna Magnus Falkehed och Niclas Hammarström har frigetts av den kriminella grupp i Syrien som hållit dem fångna i drygt sex veckor. Det är otroligt glädjande att fallet slutade lyckligt efter relativt kort tid. Syrien är en av världens just nu mest laglösa platser. Samtidigt har vi i dag ett så pass globalt informationssystem att nyheter ofta når ut trots detta. Det skapar samtidigt en situation där det kan löna sig för kriminella grupper att kidnappa journalister, eftersom uppgifter om att kidnappningen, krav om lösen och liknande når ut trots det kaos som råder.
Det innebär att det fria ordet hotas från två håll. Inte enbart politiskt, där despoter och gerillor i konflikter vill stoppa fri press av ideologiska skäl, utan även utifrån att det skapas rent ekonomiska incitament för att ge sig på journalister. Fria medier är en grundläggande förutsättning för demokrati och transparens. Därför krävs en vaksamhet för alla typer av hotbilder och angrepp.
I dagens medielandskap är det allt fler medarbetare som inte är fast anställda utan skriver för ett flertal olika aktörer. Många tidningar kan vara beredda att köpa texterna när de väl är färdiga, men allt färre vill ta de stora riskerna med att ha medarbetare i konfliktzoner. Delvis för att mediebolagen själva är ekonomiskt pressade, men framför allt för att ingen vill utsätta sina medarbetare för onödiga risker.
När en kidnappad journalist används av kriminella grupper i ett land där anarki råder riskerar ansvaret för att få personen frisläppt att falla mellan stolarna. Att det nu lyckades i fallet med Falkehed och Hammarström samt Martin Schibbye och Johan Persson efter ett drygt år i etiopiskt fängelse förra året, tyder ändå på att Sverige fortfarande lyckas med att samordna och ta ansvar för journalister som råkar illa ut. Det är något värt att värna om. Särskilt som situationen blir allt svårare internationellt sett för frilansande reportrar.
Det kan finnas åsikter kring att människor på egen hand har tagit stora risker och huruvida det då är ett gemensamt ansvar att finns där om det slår fel. Värdet av fri press, tillgänglig journalistik och saklig rapportering överstiger vida den typen av invändningar. I dagens konfliker är manipulation av nyhetsrapportering vanligt. Alla inblandade grupper vill få ut just sin bild till omvärlden och många tvekar inte att förfölja eller slå mot de fristående reportrar som försöker skildra konflikterna ur flera vinklar. Därför måste demokratier stå på sig och försvara värdet av oberoende journalistiskt arbete.
Hanna Marie Björklund